1 Vid den tiden hade det återigen samlats mycket folk, och de hade inte något att äta. Då kallade Jesus till sig lärjungarna och sade:
2 »Det gör mig ont om folket. Nu har de varit hos mig i tre dagar och har ingenting att äta.
3 Om jag låter dem gå härifrån utan mat orkar de inte ta sig hem. En del är ju långväga ifrån.«
4 Lärjungarna svarade honom: »Var skall man få tag i bröd så de blir mätta, här i ödemarken?«
5 Han frågade: »Hur många bröd har ni?« — »Sju«, sade de.
6 Då sade han åt folket att slå sig ner på marken. Och han tog de sju bröden, tackade Gud, bröt dem och gav dem åt lärjungarna, för att de skulle dela ut dem, och de delade ut dem åt folket.
7 De hade också några fiskar. Han läste tackbönen över fiskarna och sade till att också de skulle delas ut.
8 Och alla åt och blev mätta, och man samlade ihop sju korgar med överblivna bitar.
9 Det var omkring fyra tusen människor där. Sedan skickade han hem dem.
10 Själv steg han i båten tillsammans med lärjungarna och for till trakten av Dalmanuta.
11 Fariseerna kom ut och började diskutera med honom. För att sätta honom på prov bad de honom om ett tecken från himlen.
12 Jesus suckade djupt och sade: »Varför vill detta släkte ha ett tecken? Sannerligen om detta släkte skall få något tecken.«
13 Så lämnade han dem och steg i båten igen och for över till andra sidan sjön.
14 Lärjungarna hade glömt att ta med bröd; ett enda bröd hade de med sig i båten.
15 Jesus varnade dem: »Se noga upp med både fariseernas och Herodes surdeg!«
16 Men de sade till varandra att de ju inte hade bröd med sig.
17 Han märkte det och frågade: »Varför säger ni att ni inte har bröd? Har ni ännu inte fattat och förstått någonting? Är ni så förstockade?
18 Kan ni inte se fast ni har ögon och inte höra fast ni har öron? Har ni glömt
19 hur jag bröt de fem bröden åt de fem tusen? Hur många korgar plockade ni då fulla med rester?« — »Tolv«, svarade de.
20 »Och efter de sju bröden till de fyra tusen, hur många korgar fulla med rester fick ni då?« — »Sju«, svarade de.
21 Han sade: »Förstår ni fortfarande ingenting?«
22 Då de kom till Betsaida förde man fram en blind och bad Jesus röra vid honom.
23 Han tog den blinde vid handen och ledde honom ut ur byn. Sedan spottade han på hans ögon, lade sina händer på honom och frågade: »Ser du något?«
24 Mannen öppnade ögonen och sade: »Jag ser människorna: de liknar träd, men de går omkring.«
25 En gång till lade han sina händer på mannens ögon, och nu kunde han se riktigt och var botad och såg allting tydligt.
26 Jesus skickade hem honom med orden: »Gå inte ens in i byn!«
27 Sedan gick Jesus och hans lärjungar bort till byarna kring Caesarea Filippi. På vägen frågade han dem: »Vem säger människorna att jag är?«
28 De svarade: »Johannes döparen, men somliga säger Elia, andra att du är någon av profeterna.«
29 Då frågade han dem: »Och ni, vem säger ni att jag är?« Petrus svarade: »Du är Messias.«
30 Men han förbjöd dem strängt att tala med någon om honom.
31 Därefter började han undervisa dem och sade att Människosonen måste lida mycket och bli förkastad av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och bli dödad och uppstå efter tre dagar.
32 Detta sade han helt öppet. Petrus drog honom då åt sidan och började förebrå honom.
33 Men han vände sig om, och när han såg lärjungarna tillrättavisade han Petrus: »Håll dig på din plats, Satan. Dina tankar är inte Guds, utan människors.«
34 Sedan kallade han till sig både lärjungarna och folket och sade: »Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig.
35 Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min och evangeliets skull, han skall rädda det.
36 Vad hjälper det en människa att vinna hela världen om hon får betala med sitt liv?
37 Med vad skall hon köpa tillbaka sitt liv?
38 Den som skäms för mig och mina ord i detta trolösa och syndiga släkte, honom skall också Människosonen skämmas för när han kommer i sin faders härlighet med de heliga änglarna.«