4 Mosebok

²⁹Men Mose sade till honom: Hvi äst du så nitisk för mig? Gåfve Gud, att allt Herrans folk propheterade, och Herren läte sin Anda komma öfver dem. ³⁰Och så gingo Mose och de äldste af Israel i lägret. ³¹Då kom ett väder ut ifrå Herranom, och lät komma åkerhöns ifrå hafvet, och förströdde dem öfver lägret, den ena dagen såsom den andra, i två dagar långt kringom lägret, två alnar högt uppifrå jordene. ³²Då stod folket upp på den samma hela dagen och den hela natten, och på allan den dagen derefter, och samkade åkerhöns, och den som minst samkade, han samkade tio homer; och de torkade dem kringom lägret. ³³Som ännu köttet var under deras tänder, och förr än det åtgånget var, förgrymmade sig Herrans vrede öfver folket, och Herren slog dem med en ganska stor plågo. ³⁴Deraf heter det samma rummet Lustgrifter; derföre, att man der begrof det lustna folket. ³⁵Ifrå Lustgrifterna drog folket ut till Hazeroth; och blefvo i Hazeroth.