4 Mosebok 31 SK73

1 Och Herren talade med Mose, och sade:

2 Hämna Israels barn öfver de Midianiter, att du sedan församkar dig till ditt folk.

3 Så talade Mose med folket, och sade: Väpner män af eder till härs emot de Midianiter, att de hämnas Herran öfver de Midianiter;

4 Utu hvart slägte ett tusend, så att I skicken i hären af alla Israels slägter.

5 Och de togo af Israels tusender, ju tusende af hvart slägtet, tolftusende väpnade till härs.

6 Och Mose skickade dem med Pinehas, Prestens Eleazars son, i här, och de helga tygen, och de klangtrummeter i hans hand.

7 Och de förde hären emot de Midianiter, såsom Herren hade budit Mose; och slogo ihjäl allt det som mankön var.

8 Dertill slogo de de Midianiters Konungar, med deras slagna, nämliga Evi, Rekem, Zur, Hur och Reba, de fem Midianiters Konungar; Bileam, Beors son, slogo de ock med svärd.

9 Och Israels barn togo till fångar de Midianiters qvinnor med deras barn; all deras boskap, alla deras håfvor, och allt deras gods skinnade de;

10 Och uppbrände med eld alla deras städer, deras boningar och alla borger;

11 Och togo allt rof, och allt det till tagandes var, både menniskor och boskap;

12 Och hade det till Mose, och till Presten Eleazar, och till menighetena af Israels barn, nämliga de fångar och den tagna boskapen, och det skinnade godset, uti lägret på de Moabiters mark, som ligger vid Jordan emot Jericho.

13 Och Mose och Eleazar Presten, och alle Förstarna för menighetene, gingo emot dem ut för lägret.

14 Och Mose vardt vred på härens höfvitsmän, som höfvitsmän voro öfver tusende, och öfver hundrade, och kommo utu hären och stridene;

15 Och sade till dem: Hafven I låtit alla qvinnor lefva?

16 Si, hafva icke de förvändt Israels barn, genom Bileams råd, till att synda emot Herran på Peor; och en plåga öfvergick Herrans menighet?

17 Så slår nu ihjäl allt det som mankön är ibland barnen, och alla de qvinnor, som man känt och när legat hafva.

18 Men all pigobarn, som icke ännu man känt, eller när legat hafva, dem låter för eder lefva.

19 Och ligger utanför lägret i sju dagar, alle som någon slagit, eller den slagen var vederkommit hafven, på det I skolen rena eder på tredje och sjunde dagen; samt med dem som I till fångar gripit hafven.

20 Och all kläder, och all tyg af skinn, och allt skinnverk, och all träkäril skolen I skär göra.

21 Och Presten Eleazar sade till krigsfolket, som i stridene varit hade: Detta är lagen, som Herren hafver budit Mose:

22 Guld, silfver, koppar, jern, tenn och bly;

23 Och allt det som eld lider, skolen I gå låta genom eld, och rena det, att det med stänkevattnena skärt varder; men allt det som icke lider eld, skolen I låta gå genom vatten;

24 Och skolen två eder kläder på sjunde dagen, så varden I rene; sedan skolen I komma i lägret.

25 Och Herren talade med Mose, och sade:

26 Tag summona af fångarnas rof, både af menniskor och af boskap, du och Eleazar Presten, och de öfverste fäderna i menighetene;

27 Och gif dem hälftena, som utgingo i hären, och stridt hafva, och andra hälftena menighetene.

28 Och du skall häfoffra Herranom af stridsmännernas del, som i hären voro, ju af femhundrade ena själ, både i menniskor, fä, åsnar och får.

29 Af deras hälfte skall du taga det, och få det Prestenom Eleazar, till att häfoffra det Herranom.

30 Men af den hälften, som Israels barn tillkommer, skall du ju af femtio taga ett stycke, både af menniskor, fä, åsnar och får, och af allom fänad, och skall gifva det Leviterna, som taga vara på Herrans tabernakels vakt.

31 Och Mose, och Eleazar Presten, gjorde såsom Herren hade budit Mose.

32 Och det öfriga bytet, som krigsfolket röfvat hade, var sexhundradetusend, fem och sjutio tusend får;

33 Tu och sjutio tusend nöt;

34 Ett och sextio tusend åsnar;

35 Och qvinnfolk, som icke hade känt man eller när legat, tu och tretio tusend själar.

36 Och den hälften, som dem tillkom, som i stridene varit hade, var i talet trehundradetusend, sju och tretio tusend, och femhundrade får;

37 Deraf vordo Herranom sexhundrade fem och sjutio får.

38 Item sex och tretio tusend nöt; deraf vordo Herranom tu och sjutio.

39 Item tretiotusend och femhundrade åsnar; deraf vordo Herranom en och sextio.

40 Item menniskors själar, sextontusend själar; deraf vordo Herranom två och tretio.

41 Och Mose fick det Herrans häfoffret Prestenom Eleazar, såsom Herren honom budit hade.

42 Men den andra hälften, som Mose Israels barnom tillbytt hade ifrå krigsmännerna;

43 Nämliga den hälften, som menighetene tillkom, var ock trehundradetusend, sju och tretio tusend, femhundrade får;

44 Sex och tretio tusend nöt;

45 Tretiotusend och femhundrade åsnar;

46 Och sextontusend menniskors själar.

47 Och Mose tog af denna hälftene, som Israels barnas var, ju ett stycke af femtio, både af fänaden och af menniskor, och fick det Leviterna, som togo vara på Herrans tabernakels vakt; såsom Herren hade budit Mose.

48 Och de som höfvitsmännerna voro öfver de tusend i krigsfolket, nämliga öfver tusend, och öfver hundrade, gingo fram till Mose;

49 Och de sade till honom: Dine tjenare hafva tagit summona af krigsfolket, som under våra händer varit hafva, och der fattas icke en.

50 Derföre bäre vi Herranom gåfvor, hvad som hvar och en funnit hafver af gyldene tyg, kedjor, armsmide, ringar, örnaringar och spann, att våra själar måga varda försonada för Herranom.

51 Och Mose med Prestenom Eleazar tog af dem guldet i allahanda tyg.

52 Och allt gulds häfoffer, som de Herranom häfoffrade, var sextontusend, sjuhundrade och femtio siklar, af höfvitsmännerna öfver tusend, och öfver hundrade.

53 Förty krigsfolket hade röfvat hvar och en för sig.

54 Och Mose med Prestenom Eleazar tog guldet af höfvitsmännerna öfver tusend, och öfver hundrade, och båro det in uti vittnesbördsens tabernakel, Israels barnom till en åminnelse för Herranom.

Kapitel

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36