1 Herren Jesus utsåg nu ytterligare 72 efterföljare, som han skickade i förväg, två och två, till alla städer och byar som han senare tänkte besöka.
2 Innan de gav sig iväg, sa han till dem: "Skörden är stor, men arbetarna är få. Be därför den som har ansvaret för skördearbetet att han skickar ut fler arbetare på fälten.
3 Gå nu, och kom ihåg att jag sänder er som lamm in bland vargar.
4 Ta inte med er några pengar, ingen väska och inga extra skor. Och ta väl vara på tiden, stanna inte på vägen för att prata.
5 När ni kommer in i ett hus så börja med att önska familjen frid ifrån Gud.
6 Om de då är värda att få del av Guds frid, ska han ge dem av sin frid. Annars får ni själva behålla det ni önskade dem.
7 Stanna sedan i det huset och låt dem bjuda er på mat. Tveka inte när man visar er gästfrihet, för arbetaren är värd sin lön. Flytta inte från hus till hus.
8 När ni kommer in i en stad där man välkomnar er, så tacka ja när man bjuder er på mat,
9 bota de sjuka och säg till folket: 'Gud har kommit för att rädda människor och göra dem till sitt eget folk.'
10 Men om ni kommer till en stad där man inte vill ta emot er, så gå ut på gatorna och säg:
11 'Ni har dömt er själva. Till och med dammet från era gator vill vi skaka av våra fötter. Men en sak ska ni ha klart för er, och det är att Gud har kommit för att göra människor till sitt eget folk.' "
12 "Jag försäkrar er", fortsatte Jesus, "att till och med staden Sodom ska slippa lindrigare undan på domens dag än dessa städer som inte välkomnar er.
13 Ja, hur fruktansvärt ska det inte bli för er som bor i Korasin och Betsaida! För om de under jag gjorde hos er hade gjorts i Tyros och Sidon, hade människorna där ångrat sin synd och vänt om till Gud för länge sedan.
14 Jag försäkrar er, att på domens dag ska både Tyros och Sidon få ett lindrigare straff än ni!
15 Och ni, Kafarnaums invånare, tror ni att ni ska bli upphöjda till himlen? Nej, ner till helvetet ska ni störtas."
16 Sedan sa han till sina efterföljare: "Den som lyssnar till er, han lyssnar till mig, och den som avvisar er, han avvisar mig. Men den som avvisar mig, han avvisar Gud, eftersom Gud har sänt mig."
17 När de 72 efterföljarna sedan kom tillbaka, kunde de glada berätta: "Herre, till och med de onda andarna lyder oss när vi driver ut dem i ditt namn."
18 "Ja", sa han till dem, "jag såg Satan falla ner från himlen som en blixt!
19 Och jag har gett er makt att trampa på ormar och skorpioner och krossa dem, och makt över fiendens alla styrkor. Inget ska skada er.
20 Men det viktigaste är inte att de onda andarna lyder er, utan att era namn är skrivna i himlen."
21 Och i samma stund fylldes Jesus av glädje genom Guds heliga Ande och sa: "Jag tackar dig Far, du som är Herre över himlen och jorden, för att du gömmer sanningen för dem som tror sig vara lärda och kloka, men visar den för dem som är som barn. Ja, Far, så har du bestämt."
22 Jesus fortsatte: "Min Far har överlämnat allt åt mig. Ingen vet vem Sonen är, utom Fadern, och ingen vet vem Fadern är, utom Sonen och de människor som Sonen vill visa honom för."
23 Sedan vände han sig särskilt till sina tolv närmaste efterföljare och sa: "Ni kan vara lyckliga som har fått se och uppleva allt detta.
24 Jag säger er, att många profeter som framförde Guds budskap, och många kungar, har velat se och höra det som ni nu får vara med om, men de fick aldrig göra det."
25 En dag kom en laglärd för att sätta dit Jesus genom en fråga. Han sa: "Mästare, vad ska en människa göra för att få evigt liv?"
26 Jesus svarade: "Vad säger Moses lag om detta? Hur låter budorden?"
27 Mannen svarade: " 'Du ska älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela din kraft och av hela ditt förstånd', och: 'Du ska älska din medmänniska som dig själv.' "
28 "Det är riktigt!" sa Jesus till honom. "Gör det så ska du få leva!"
29 Men mannen, som gärna ville visa hur noga han var med att följa Guds vilja, frågade Jesus: "Vem ska egentligen räknas som min medmänniska?"
30 Då svarade Jesus med en berättelse. Han sa: "En jude, som var på väg från Jerusalem till Jeriko, blev överfallen av banditer. De slet av honom kläderna och misshandlade honom och lämnade honom där halvdöd.
31 Då råkade en judisk präst komma förbi. Men när han såg mannen ligga där gick han bara åt sidan och fortsatte att gå.
32 Efter en stund kom en tempeltjänare till platsen, och han gjorde precis likadant. Trots att han såg mannen ligga där, gick han bara åt sidan och fortsatte att gå.
33 Då kom en samarier, som också var på resa, och när han såg den misshandlade mannen fylldes han av medlidande.
34 Samariern gick fram till honom, hällde olja och vin på såren och förband dem. Sedan lyfte han upp mannen på sin åsna och förde honom till ett värdshus, där han vakade över honom hela natten.
35 Nästa dag, när han måste resa vidare, betalade han värdshusvärden två dagslöner och sa: 'Var snäll och ta hand om mannen, och om räkningen går på mer än det här, så ska jag betala resten när jag kommer tillbaka.' "
36 Sedan frågade Jesus den laglärde: "Vilken av dessa tre tycker du betedde sig som en sann medmänniska mot den misshandlade mannen?"
37 "Den som visade medlidande naturligtvis", svarade den laglärde. Då sa Jesus: "Just det. Gå iväg och gör likadant, du också."
38 När Jesus och hans efterföljare fortsatte sin vandring mot Jerusalem, kom de till en by, där de blev inbjudna av en kvinna som hette Marta.
39 Marta hade en syster som hette Maria, som genast slog sig ner på golvet och lyssnade till vad Herren Jesus hade att säga.
40 Men Marta var stressad och tänkte mest på vad hon skulle ge gästerna. Därför gick hon fram till Jesus och sa: "Herre, är det inte orättvist att min syster bara sitter där, medan jag måste göra allt arbete själv? Säg till henne att hon kommer och hjälper mig."
41 Men Herren sa till henne: "Kära Marta, du har så mycket bekymmer, och oroar dig för så mycket!
42 Men egentligen finns det bara en sak som är riktigt viktig. Maria har upptäckt vad det är, och jag tänker inte ta det ifrån henne."