1 När Jesus stod där i templet såg han hur de rika la sina gåvor i offerkistan.
2 Men han såg också hur en fattig änka kom fram och släppte ner två kopparslantar.
3 Då sa han: "Tro mig, den där fattiga änkan gav mer än alla de andra,
4 för de tog bara en liten del av sitt överflöd och la i offerkistan. Men hon, som är så fattig, la dit allt vad hon hade att leva på."
5 Några av hans efterföljare började nu tala om templet med alla dess vackra stenar och dyrbara gåvor som människor skänkt.
6 Men Jesus sa: "Det dröjer inte länge förrän allt det ni ser här ska jämnas med marken, inte en sten ska lämnas kvar på den andra."
7 "Mästare, när ska detta hända?" undrade de förskräckt. "Vad blir tecknet som visar att det börjar?"
8 Han svarade: "Se upp så att ingen lurar er! Många ska komma i mitt namn och påstå att de är Messias, den utlovade kungen, och säga: 'Slutet är nära.' Men tro dem inte!
9 Och när ni får höra om krig och oroligheter så grips inte av panik. Det måste bli krig först, men det betyder inte att slutet har kommit.
10 Folk och länder ska resa sig mot varandra.
11 Det blir allvarliga jordbävningar, epidemier och hungersnöd på den ena platsen efter den andra. Fruktansvärda saker ska hända och stora tecken ska visa sig på himlen.
12 Men innan allt detta inträffar ska man gripa er och förfölja er. Ni ska dras inför domstol i synagogorna och kastas i fängelse, och ni ska ställas inför makthavare och kungar därför att ni tillhör mig.
13 Men detta ger er samtidigt en chans att berätta om er tro.
14 Planera därför inte i förväg vad ni ska säga då man anklagar er,
15 för jag ska ge er de rätta orden, ja, ni ska få en sådan vishet och skärpa att ingen av era motståndare kan svara.
16 Ni ska bli förrådda till och med av dem som står er närmast, av era föräldrar, syskon, släktingar och vänner, och några av er kommer att dödas.
17 Alla ska hata er därför att ni tillhör mig.
18 Men Gud ska beskydda er. Inte ett hårstrå på ert huvud ska gå förlorat.
19 Stå fasta och håll ut, så ska ni vinna evigt liv.
20 Men den dag ni ser Jerusalem omringat av arméer, då vet ni att stadens undergång är nära.
21 Då måste de som är i Judeen fly upp i bergen. De som är i Jerusalem måste lämna staden så fort som möjligt, och ingen som är utanför staden får gå tillbaka in dit.
22 Då har tiden kommit för Guds dom, och allt det som Gud har förutsagt i Skriften ska bli verklighet.
23 Stackars de kvinnor som är gravida när den tiden kommer, och stackars de mammor som ammar sina barn! Det ska bli stor nöd i landet och Guds vrede ska drabba folket.
24 Många ska bli brutalt dödade, och resten ska föras bort som fångar till världens alla länder. Jerusalem ska ockuperas av främmande folk, som ska ha kontroll över staden tills Gud gör slut på deras regeringstid.
25 Sedan ska märkliga tecken visa sig i solen, månen och stjärnorna, och på jorden ska folken gripas av ångest och oro inför havets och vågornas dån.
26 Människor ska gå under av skräck inför det som ska drabba världen, för universums krafter ska skakas.
27 Och då ska man få se mig, Människosonen, komma på ett moln med makt och stor härlighet.
28 Men när ni ser allt detta hända, så räta på er och fatta mod, för då är er befrielse nära."
29 Sedan fortsatte Jesus att förklara genom en bild. Han sa: "Lägg märke till fikonträdet, eller vilket annat träd som helst.
30 Då bladen börjar knoppas, vet ni att sommaren snart är här.
31 På samma sätt kan ni veta att Guds nya värld snart är här, då ni ser detta hända.
32 Jag försäkrar er, att detta släkte ska inte gå under innan allt detta händer.
33 Himlen och jorden ska försvinna, men mina ord ska gälla för evigt.
34-35 Var på er vakt, så att ni inte förslöas av festande och supande, eller är upptagna med vardagslivets bekymmer. Annars kommer jag tillbaka och överraskar er, och ni ska fångas som i en snara.
36 Håll er ständigt beredda. Be att ni ska få kraft att fly undan de svårigheter som väntar, så att ni kan möta mig, Människosonen, utan rädsla."
37-38 På dagarna gick Jesus till tempelplatsen för att undervisa, och folkmassorna samlades redan tidigt på morgonen för att höra honom. Men varje kväll lämnade han staden och gick ut till Olivberget och övernattade där.