1 En gång hade Jesus stannat på ett ställe för att be, och när han hade slutat kom en av hans efterföljare fram till honom och sa: "Herre, lär oss att be, precis som Johannes döparen lärde sina efterföljare att be."
2 Då sa Jesus: "Så här ska ni säga: Far i himlen, vi ber att du ska bli ärad. Kom och regera bland oss.
3 Ge oss den mat vi behöver, dag för dag,
4 och förlåt oss att vi har syndat mot dig, för vi förlåter själva alla dem som gör fel mot oss. Och låt oss inte utsättas för frestelser."
5-6 Sedan fortsatte Jesus att undervisa om bön genom att berätta olika bilder. Han sa: "Tänk dig att du går till en vän mitt i natten och knackar på hos honom och säger: 'Kan du låna mig tre brödkakor. En av mina vänner har just kommit på besök, och jag har inget att bjuda honom på.'
7 Då kanske vännen svarar inifrån huset: 'Stör mig inte! Dörren är redan låst och vi har gått och lagt oss. Barnen kan vakna om jag går upp. Jag kan inte hjälpa dig den här gången.'
8 Men om du bara fortsätter att knacka, så försäkrar jag dig att han kommer att stiga upp och ge dig allt du behöver, kanske inte för att du är hans vän, men för att han ska slippa att skämma ut sig.
9 Det är likadant med bönen: Be, så ska ni få. Sök, så ska ni finna. Knacka och dörren ska öppnas.
10 För alla som ber, de får, och alla som söker, de finner. Och för var och en som knackar ska dörren öppnas.
11-12 Du som är pappa, inte ger du väl ditt barn en orm när det ber om en fisk, eller en skorpion när det ber om ett ägg? Naturligtvis inte!
13 Men om nu ni, som är onda och hårdhjärtade, har förstånd att ge goda gåvor till era barn, skulle då inte er Far i himlen ge sin heliga Ande till dem som ber honom om det?"
14 En annan gång befriade Jesus en man från en ond ande som hade gjort honom stum. Och när den onda anden for ut, började mannen tala. Folk blev alldeles häpna,
15 men några sa: "Han driver ut de onda andarna med hjälp av Satan, de onda andarnas kung!"
16 Några andra krävde att han skulle ge dem ett tecken från Gud som bevis på att han handlade med hjälp av Guds kraft.
17 Men Jesus förstod vad de var ute efter, och sa därför: "Ni vet ju att ett rike, där man strider mot varandra, snart går under och ligger öde.
18 Om det alltså är sant som ni säger, att Satan ger mig kraft att driva ut de onda andarna, då strider han ju mot sig själv. Hur ska han då kunna fortsätta att styra sitt rike?
19 Och om jag driver ut de onda andarna med hjälp av Satan, vilken kraft använder då era egna anhängare när de driver ut dem? Kanske de kan svara på era anklagelser!
20 Men om det är med Guds kraft jag driver ut de onda andarna, då har ju Gud börjat regera bland er.
21 Så här är det: Satan är som en stark man som bevakar sitt hus med hjälp av vapen, och ingen kan stjäla något från honom.
22 Det är först om någon starkare dyker upp och besegrar honom och tar vapnen ifrån honom som man kan ta hans ägodelar.
23 Den som inte är för mig är emot mig, och den som inte hjälper mig i mitt arbete, han motarbetar mig."
24 Sedan förklarade Jesus: "När en ond ande drivs ut ur en människa, irrar den oroligt omkring i öknen och letar efter ett nytt offer. Hittar den då ingen säger den: 'Jag vänder tillbaka till den människa jag kom ifrån.'
25 Och när den gör det och finner hennes hjärta rent och iordningställt,
26 letar den reda på sju andar till, ännu värre än den själv. Tillsammans tar de sedan kontrollen över människan, och hon får det långt värre än hon hade det förut."
27 Medan han talade ropade en kvinna i folkmassan: "Lycklig är den kvinna som har fått föda och amma dig."
28 Men han svarade: "Säg istället: Lyckliga är de som får höra Guds budskap och tar vara på det."
29 Från alla håll trängde sig nu folk på, och Jesus talade till dem och sa: "Detta släkte är ett ont släkte som inte vill tro. De kräver ett tecken, men det enda tecken de ska få se är det som hände med Jona.
30 Det Jona fick vara med om bevisade för Nineves invånare att Gud hade sänt honom. På samma sätt ska det som jag, Människosonen, får gå igenom, bevisa för detta släkte att Gud har sänt mig.
31 Söderns drottning ska på domens dag träda fram som vittne mot detta släkte och döma det, för hon kom från ett avlägset land för att lyssna till Salomos vishet. Men här finns en som är större än Salomo, och ni vägrar att tro på honom.
32 Också invånarna i Nineve ska på domens dag uppstå från de döda tillsammans med er och döma er, för de övergav sitt onda levnadssätt och vände sig till Gud när de hörde Jona framföra Guds budskap. Men här finns en som är större än Jona, och ni vägrar att tro på honom.
33 När man tänder en lampa gömmer man den inte i ett hörn eller täcker över den, utan man ställer den så att alla som kommer in kan se ljuset.
34 Ditt öga är kroppens lampa. Om ditt öga är friskt, släpper det in ljuset. Men om ditt öga är förstört stänger det ute ljuset, så att det blir mörkt i ditt inre.
35 Se därför till att det ljus du tror dig ha, inte i själva verket är mörker.
36 Om allt inom dig är ljus och ingen del ligger i mörker, kommer ditt inre att bada i ljus, som när en lampa låter sitt sken flöda över dig."
37-38 Medan Jesus höll på att tala till folket, passade en av fariseerna på att bjuda hem honom på mat, och Jesus följde med. Men när han kom in slog han sig ner vid bordet utan att först ha tvättat sig, som den judiska seden kräver. Detta förvånade farisén mycket.
39 Då vände sig Herren Jesus till honom och sa: "På utsidan är ni fariseer lika fläckfria som de bägare och fat ni rengör så noga innan ni dricker och äter ur dem. Men inom er är ni fulla av girighet och ondska.
40 Förstår ni då inte att Gud har skapat både utsidan och insidan?
41 Nej, ta det som finns i era bägare och på era fat och ge till de fattiga, så ska också ert inre bli rent inför Gud.
42 Olycka ska drabba er fariseer! Ni ger Gud en tiondel av minsta lilla kryddväxt, som mynta och vinruta, och av alla grönsaker, men ni struntar fullständigt i att älska Gud och vara rättvisa mot människor. Visst ska ni ge Gud en tiondel av allt, men glöm inte det som är allra viktigast.
43 Olycka ska drabba er fariseer, som älskar att sitta på främsta raden i gudstjänsterna, och bli hälsade med respekt på torgen!
44 Olycka ska drabba er, för ni är som omarkerade gravar, som människor trampar på utan att märka något. Utan att veta om det, kommer människorna i kontakt med er ondska."
45 "Mästare", sa en man i samlingen, en av de laglärda, "när du talar så där förolämpar du oss också."
46 "Ja, olycka ska drabba er laglärda också", sa Jesus, "för ni ställer omöjliga krav på människorna, men gör inget för att hjälpa dem att uppfylla det ni kräver.
47 Olycka ska drabba er som reser gravmonument över profeterna som framförde Guds budskap, över dessa som era förfäder mördade!
48 Ni håller med era förfäder om att det de gjorde var rätt, och ni skulle själva ha gjort detsamma. De dödade profeterna, och ni bygger gravar över dem.
49 Därför har Gud i sin vishet sagt: 'Jag ska sända dem profeter som framför mitt budskap, och andra som är mina sändebud. Några ska de döda och andra ska de förfölja.'
50 Men därför ska också detta släkte få stå till svars för morden på alla de profeter som dödats sedan världens skapelse,
51 ända från Abel till Sakarja, han som blev mördad mellan altaret och templet. Ja, jag säger er att detta släkte som inte vill tro ska ställas till svars för allt detta.
52 Olycka ska drabba er laglärda, som genom er undervisning stänger människor ute från sanningen om Gud. Ni har själva inte förstått den sanning som kan rädda er, och ni hindrar andra från att lära känna den."
53 Fariseerna och laglärarna blev rasande, och när han gick därifrån började de överösa honom med besvärliga frågor
54 för att få honom att säga något som de kunde arrestera honom för.