1 En gång, när Jesus ville visa sina efterföljare hur viktigt det är att alltid be och inte ge upp, berättade han den här bilden för dem:
2 "I en stad fanns det en domare, en ond man som inte visade respekt för vare sig Gud eller människor.
3 I samma stad fanns också en änka som ständigt och jämt kom till honom och sa: 'Hjälp mig att få ut det jag ska ha av min motpart.'
4-5 Under lång tid struntade han i henne, men till slut började hon gå honom på nerverna. Då sa han till sig själv: 'Visserligen brukar jag inte visa respekt för vare sig Gud eller människor, men den här kvinnan gör mig galen. Det är bäst jag ser till att hon får det hon har rätt till. Jag är trött på hennes ständiga tjat!' "
6 Sedan sa Herren Jesus: "Om till och med en så ond och orättvis man som denna domare kan ge med sig,
7 tror ni inte då att Gud vill ge rätt åt dem som tillhör honom, när de ber till honom dag och natt?
8 Jo, jag försäkrar er att han inte ska låta dem vänta. Men frågan är: Kommer jag, Människosonen, att hitta någon som tror, den dag jag kommer tillbaka?"
9 En annan gång vände sig Jesus till några som skröt med att de alltid följde Guds vilja och som såg ner på andra människor. Jesus berättade en bild för dem, och sa:
10 "Två män gick till templet för att be. En av dem var farisé, den andre var tullindrivare.
11 Farisén stod för sig själv och bad: 'Tack Gud för att jag inte är en syndare som alla andra, och särskilt inte som tullindrivaren där borta! Jag lurar inte någon, jag stjäl inte från andra, jag är inte otrogen i mitt äktenskap,
12 jag fastar två gånger i veckan och jag ger Gud en tiondel av allt jag tjänar.'
13 Men tullindrivaren stod på avstånd och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog händerna för bröstet i förtvivlan och ropade: 'Gud, förlåt mig, jag är en syndare!'
14 Och jag säger er, att det var han, och inte farisén, som gick hem skuldfri inför Gud! För den som upphöjer sig själv ska förödmjukas, men den som ödmjukar sig själv ska upphöjas."
15 Några föräldrar kom också fram till Jesus med sina små barn för att han skulle röra vid dem och be för dem. Men hans efterföljare fick se det och körde bort dem.
16 Då kallade Jesus till sig barnen och sa till sina efterföljare: "Skicka inte iväg dem. Låt barnen komma till mig, för alla som vill tillhöra Guds eget folk måste bli som de.
17 Ja, jag försäkrar er, att den som inte blir som ett litet barn kommer överhuvudtaget inte att få tillhöra Guds eget folk."
18 En högt uppsatt man frågade Jesus: "Gode mästare, vad ska jag göra för att få evigt liv?"
19 "Varför kallar du mig god?" frågade Jesus. "Det finns bara en som är god, och det är Gud.
20 Och hans bud kan du redan: 'Du ska inte vara otrogen i ditt äktenskap, Du ska inte mörda, Du ska inte stjäla, Du ska inte ljuga eller vittna falskt, Visa respekt för dina föräldrar.' "
21 Mannen svarade: "Alla dessa bud har jag hållit ända sedan jag var ung."
22 Då sa Jesus till honom: "Det är bara en sak till du behöver göra. Sälj allt du äger och ge pengarna till de fattiga. Då ska du få en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig."
23 Men när mannen hörde det, gick han bedrövad därifrån, för han var mycket rik.
24 Jesus såg efter honom när han gick och sa sedan till sina efterföljare: "Hur svårt är det inte för den som har pengar att få tillhöra Guds eget folk!
25 Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en som är rik att underordna sig Gud så att han får tillhöra Guds eget folk."
26 De som hörde detta utropade: "Vem i all världen kan då bli räddad?"
27 Jesus svarade: "Ingen, mänskligt sett. Men för Gud är allting möjligt!"
28 Då sa Petrus: "Vi har lämnat allt vi ägde för att följa dig."
29 "Ja", svarade Jesus, "och jag försäkrar er, att var och en som lämnar hus eller fru eller man eller syskon eller föräldrar eller barn för att få tillhöra Guds eget folk,
30 han ska få mångdubbelt igen redan här i tiden och dessutom evigt liv i den kommande världen."
31 Jesus samlade sedan sina tolv närmaste efterföljare omkring sig och sa till dem: "Vi är nu på väg till Jerusalem, och där ska allt det som Gud har låtit profeterna skriva om mig, Människosonen, bli verklighet.
32 Jag ska bli förrådd och överlämnad till de romerska myndigheterna, och jag ska bli hånad och misshandlad. De ska spotta på mig
33 och piska mig och till slut döda mig, och på den tredje dagen ska jag uppstå från de döda igen."
34 Men hans efterföljare fattade inte ett dugg. Den verkliga betydelsen av det som Jesus förutsa var gömd för dem, och därför begrep de ingenting.
35-36 På sin väg mot Jerusalem närmade sig Jesus staden Jeriko, tillsammans med en stor folkmassa. Och då satt där en blind man vid vägkanten och tiggde. Mannen hörde folket komma på vägen och frågade nyfiket vad som stod på.
37 När han då fick höra att det var Jesus från Nasaret som kom,
38 började han ropa: "Jesus, du som ska ärva kung Davids tron, ha medlidande med mig!"
39 Folket som gick framför Jesus försökte få honom att hålla tyst, men han ropade bara ännu högre: "Du som ska ärva kung Davids tron, ha medlidande med mig!"
40 När Jesus hörde detta, stannade han och sa till folket att leda fram mannen till honom. Och han frågade honom sedan:
41 "Vad vill du att jag ska göra för dig?" "Herre", bad mannen, "jag vill kunna se igen!"
42 Då sa Jesus till honom: "Du kan se igen! Din tro har botat dig."
43 Och genast kunde mannen se! Sedan följde han efter Jesus och hyllade Gud, och alla som såg det ärade Gud.