1 När Jesus hade slutat tala till folket gick han in i staden Kafarnaum.
2 Där fanns en romersk officer som hade en tjänare som han tyckte mycket om, och nu var tjänaren sjuk och låg för döden.
3 När officeren därför fick höra talas om Jesus, sände han några av judarnas ledare till honom för att be honom komma och bota tjänaren.
4 Dessa kom nu till Jesus och bad ivrigt att han skulle följa med och hjälpa mannen. "Om någon förtjänar din hjälp så är det han", sa de.
5 "Han älskar vårt folk och har till och med byggt synagogan åt oss!"
6 Då följde Jesus med dem. Men innan han kom fram till huset, skickade officeren några vänner för att säga till honom: "Herre, stanna där du är, jag är inte värd att du går in i mitt hus.
7 Därför vågade jag inte heller komma till dig. Men säg bara ett ord, så blir min tjänare frisk.
8 Jag vet det, för jag har själv överordnade officerare som ger mig order, och jag har andra soldater som är under mig. Om jag säger till en av dem: 'Gå', så går han, och till en annan: 'Kom', så kommer han, och om jag säger till min tjänare: 'Gör det här, eller det där', så gör han det."
9 Jesus blev mycket förvånad och vände sig till folket som följde honom och sa: "Jag försäkrar er att inte ens bland Israels folk har jag sett en så stark tro."
10 Och när officerens vänner kom tillbaka till huset, såg de att tjänaren var fullt frisk.
11 Sedan gick Jesus med sina efterföljare till staden Nain, följd av en stor mängd människor.
12 Och just som de närmade sig stadsporten, mötte de ett begravningsfölje. Den döde var enda sonen, och hans mamma var änka. Många sörjande från staden gjorde henne sällskap.
13 När Herren Jesus såg änkan fylldes han av medlidande och sa: "Gråt inte!"
14 Sedan gick han fram till båren och rörde vid den, och bärarna stannade. "Unge man", sa han, "res dig upp!"
15 Då satte sig den döde upp och började tala till dem som stod runt omkring. Och Jesus gav honom tillbaka till hans mamma.
16 Människorna runt omkring blev helt förskräckta över det de hade sett och hyllade Gud och sa: "En stor profet har visat sig bland oss och framför Guds budskap", och: "Gud har kommit för att hjälpa sitt folk".
17 Berättelsen om vad Jesus hade gjort spred sig sedan över hela Judeen och till och med utanför landets gränser.
18 Johannes döparens efterföljare fick snart höra talas om allt som Jesus gjorde, och när de berättade det för Johannes
19 skickade han två av dem till Herren Jesus för att fråga: "Är du verkligen den som Gud har lovat sända oss, eller ska vi vänta på någon annan?"
20-22 När Johannes båda efterföljare hittade Jesus höll han just på att bota människor från sjukdomar och lidanden och från onda andar. Han gjorde också så att flera blinda kunde se igen. När Johannes efterföljare då ställde de frågor som Johannes ville ha svar på, sa Jesus: "Gå tillbaka till Johannes och berätta för honom vad ni har sett och hört: att blinda börjar se, förlamade går, spetälska blir friska, döva hör, döda får liv igen, och de fattiga får höra ett glatt budskap.
23 Säg sedan till honom: 'Lycklig är den som inte tvivlar på mig.' "
24 När de som var utsända av Johannes hade gått, började Jesus tala till folket om Johannes. Han sa: "När ni gick ut till honom i ödemarken, vad ville ni då se? Ville ni se en svag man, lik ett grässtrå som vajar hit och dit för vinden?
25 Självklart inte! Ville ni se en man klädd i vackra kläder? Nej, män som går omkring i dyrbara kläder och lever i lyx hittar man i palatsen.
26 Ville ni kanske se en profet som framförde Guds budskap? Ja, jag säger er att Johannes är mer än en profet.
27 Han är den som Gud talar om i Skriften när han säger: 'Lyssna! Jag sänder min budbärare före dig, och han ska bereda vägen för dig'
28 Jag försäkrar er, att Johannes döparen har betytt mer än någon annan människa. Ändå kommer den minst betydelsefulla bland dem som får vara Guds eget folk att betyda mer än vad Johannes gjorde här på jorden.
29 Alla som hörde Johannes tala höll med om att det som Gud krävde av dem var riktigt, och de lät Johannes döpa dem. Ja, till och med tullindrivarna döptes.
30 Men fariseerna och de laglärda förkastade Guds plan och vägrade att låta Johannes döpa dem.
31 Ja, vad ska jag säga om detta släkte som inte vill tro?" fortsatte Jesus. "Vad ska jag likna dem vid?
32 De är som barn som leker på torget och ropar till varandra: 'Vi spelade bröllopsmusik för er, men ni ville inte dansa. Vi spelade begravningsmusik för er, men ni ville inte gråta.'
33 Exakt så reagerar ni när det gäller Johannes döparen och mig. Johannes dricker inte vin och äter inte bröd, och då säger ni: 'Han är besatt av en ond ande.'
34 Men jag, Människosonen, äter och dricker, och då beskyller ni mig för att frossa i mat och dryck och leva tillsammans med de värsta syndare!
35 Men den som är vis inser att Gud i sin vishet alltid har rätt."
36 En av fariseerna, som hette Simon, bjöd hem Jesus till sig, och Jesus tackade ja till inbjudan. Men när de hade slagit sig ner för att äta,
37 fick en prostituerad höra att han var där. Hon gick då dit med en flaska väldoftande olja.
38 Och när hon kom in i huset ställde hon sig vid Jesus fötter och grät tills hans fötter var våta av hennes tårar. Sedan torkade hon hans fötter med sitt hår och kysste dem och smorde dem med olja.
39 När värden, som var farisé, såg vad som hände, tänkte han för sig själv: "Om Jesus verkligen hade varit en profet, hade han med Guds hjälp förstått vad det här är för en slags kvinna, och avslöjat henne som prostituerad."
40 Men Jesus visste vad han tänkte och sa: "Simon, jag har något att säga dig." Och Simon svarade: "Säg det, Mästare."
41 Jesus berättade då en bild: "En man lånade ut pengar till två personer, mer än en årslön till den ene och bara en månadslön till den andre.
42 Men ingen av dem kunde betala tillbaka, så han avskrev skulden." Sedan frågade Jesus Simon: "Vem av dem tror du älskade honom mest efter detta?"
43 "Jag antar att det var den som var skyldig honom mest", svarade Simon. "Ja, det är riktigt", sa Jesus.
44 Sedan vände sig Jesus mot kvinnan och sa till Simon: "Ser du kvinnan som står här? När jag kom in i ditt hus brydde du dig inte om att ge mig vatten så att jag kunde tvätta dammet av mina fötter, men hon har tvättat mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår.
45 Du gav mig ingen hälsningskyss när jag kom, men hon har kysst mina fötter utan uppehåll, ända sedan jag kom hit.
46 Du smorde inte mitt huvud med olja som man brukar göra, men hon har smort mina fötter med sin väldoftande olja.
47 Simon, min vän, alla hennes synder är förlåtna. Det är därför hon visar så mycket kärlek. Men den som har fått lite förlåtet, visar lite kärlek."
48 Sedan sa Jesus till kvinnan: "Jag förlåter dig dina synder."
49 Då sa männen vid bordet till varandra: "Vem är den här mannen, som till och med förlåter synder?"
50 Men Jesus sa till kvinnan: "Din tro har hjälpt dig. Gå i frid."