20 Medan folkets ledare väntade på sitt tillfälle, skickade de iväg några män som skulle låtsas vara noga med att följa Guds vilja, men egentligen var ute efter att få Jesus att säga något som de kunde arrestera honom för. De tänkte sedan överlämna honom till de romerska myndigheterna.
21 "Mästare", sa de till honom. "Vi vet hur ärlig du är när du undervisar. Du ger inte efter för vad andra tycker och tänker, utan säger oss rakt ut vad som är Guds vilja.
22 Tala nu om för oss om det är rätt eller fel att vi betalar skatt till den romerska kejsaren?"
23 Men Jesus genomskådade deras list och sa:
24 "Visa mig ett romerskt mynt. Vems bild finns på det, och vems namn?" "Kejsarens", svarade de.
25 "Då så", sa han, "ge kejsaren det som är hans. Men det som tillhör Gud det måste ni ge till Gud."
26 De lyckades alltså inte sätta fast honom för något han sa när folket hörde på. Tvärtom var de så förvånade över hans svar att de blev helt tysta.