1 Varför, Herre, står du långt bortaoch håller dig dold i tider av nöd?
2 I övermod jagar de gudlösa den förtryckte.Låt dem fastna i sina egna ränker.
3 Den gudlöse prisar sin egen lystnad,välsignar sin vinst, föraktar Herren.
4 Han tänker i sitt övermod:»Gud straffar inte, det finns ingen Gud.«
5 Den gudlöse har framgång i allt han gör,dina domar rör honom inte.Han fnyser åt sina fiender,
6 han tänker: »Inget kan få mig att falla,jag går med stadiga steg.«
7 Svek och våld fyller hans mun,hans tunga gömmer ondska och ofärd.
8 Han ligger på lur vid gårdarnaoch mördar den oskyldige i lönndom.Hans ögon följer den värnlöse,
9 han lurar som ett lejon i snåret,han ligger på lur för att fånga den armeoch dra åt sitt nät.
10 Han hukar till språng,och den värnlöse fälls av hans kraft.
11 Han tänker: »Gud bryr sig inte om det,han vänder sig bort, han ser det aldrig.«
12 Herre, grip in! Gud, höj din hand,glöm inte de förtryckta!
13 Varför får den gudlöse förakta Gudoch tänka: »Han straffar inte.«
14 Du ser det som tynger och plågar,du märker det och ger med din hand.Den värnlöse lämnar sin sak åt dig,du är den faderlöses hjälpare.
15 Krossa den gudlöses och ondes makt!Straffa hans ondska, gör slut på den!
16 Herren är konung för evigt,de främmande folken är borta ur hans land.
17 Herre, du hör vad de betryckta begär,du lyssnar och stärker deras mod.
18 Du skaffar rätt åt de kuvade och faderlösa,så att ingen längre flyr landet i skräck.