1 En psalm av Asaf.Gud, Herren Gud, har tagit till orda,han kallar på jorden från öster till väster.
2 Från Sion, det fullkomligt sköna,träder Gud fram i glans.
3 Vår Gud kommer, han skall inte tiga.Framför honom går förtärande eldoch kring honom rasar stormen.
4 Han kallar på himlen därovan,kallar på jorden, för att döma sitt folk:
5 Samla inför mig mina trognasom sluter förbund med mig genom offer.
6 Himlen förkunnar hans rättfärdighet.Gud är den som dömer.
7 Hör, mitt folk, jag vill tala,Israel, jag vill varna dig.Jag är Gud, din Gud.
8 På dina offer kan jag inte klaga,dina brännoffer får jag dagligen.
9 Men jag behöver inga tjurar från ditt stall,inga bockar ur dina fållor,
10 ty viltet i skogen är mitt,alla djur bland de väldiga bergen.
11 Jag känner alla fåglar i skyn,alla markens smådjur är mina.
12 Vore jag hungrig sade jag det inte till dig,ty min är världen och allt den rymmer.
13 Skulle jag äta kött av tjurareller dricka bockars blod?
14 Nej, låt tacksägelsen bli ditt offer åt Gudoch infria dina löften till den Högste!
15 Ropa till mig när du är i nöd,jag skall rädda dig, och du skall ära mig.
16 Men till den gudlöse säger Gud:Hur vågar du läsa upp mina budoch nämna mitt förbund,
17 du som hatar all fostranoch vänder ryggen åt mina ord?
18 Ser du en tjuv slår du följe med honom,med äktenskapsbrytare ger du dig i lag.
19 Din mun sprider elakt tal,din tunga spinner lögner.
20 Du talar illa om din bror,du smutskastar din moders son.
21 Skulle jag tiga när du handlar så?Tro inte att jag är som du!Nej, jag skall ställa dig till svars och straffa dig.
22 Betänk det, ni som glömmer Gud,annars blir ni mitt rov utan hopp om räddning.
23 Den som offrar tacksägelse ärar mig,den som följer min väg skall erfara Guds hjälp.