1 Halleluja!Tacka Herren, ty han är god,evigt varar hans nåd.
2 Vem kan beskriva Herrens storverk,vem kan prisa allt han har gjort?
3 Lyckliga de som ger akt på det rättaoch alltid handlar rättfärdigt.
4 Tänk på mig, Herre,när du visar nåd mot ditt folk,ta dig an mignär du räddar dem.
5 Låt mig känna dina utvaldas lyckaoch dela ditt folks glädje,vara stolt att höra till dina egna.
6 Vi har syndat som våra fäder,vi har handlat orätt och brottsligt.
7 Våra fäder i Egyptenförstod inte dina under,de tänkte inte på allt gott du gjortutan trotsade den Högste vid Sävhavet.
8 Han räddade dem, sitt namn till ära,för att uppenbara sin makt.
9 Han röt åt Sävhavet, och det blev torr mark,han förde dem genom djupen som genom en öken.
10 Han räddade dem från deras motståndare,befriade dem från deras fiender.
11 Vattnet dränkte deras förföljare,inte en enda blev kvar.
12 Då trodde de på hans ordoch sjöng hans lov.
13 Men de glömde snart vad han gjortoch litade inte på hans plan.
14 De greps av lystnad i öknenoch satte Gud på prov i ödemarken.
15 Han gav dem vad de begärde,han sände dem föda som stillade hungern.
16 De fylldes av avund mot Mose i lägretoch mot Aron som var helgad åt Herren.
17 Jorden öppnade sig och slukade Datan,slöt sig över Avirams män.
18 Eld slog upp mot deras anhang,lågorna förbrände de skyldiga.
19 De gjorde en kalv vid Horeboch tillbad en gjuten bild.
20 De bytte bort den som var deras äramot bilden av en gräsätande tjur.
21 De glömde Gud, sin räddare,som hade gjort stora ting i Egypten,
22 underbara verk i Hams land,märkliga dåd vid Sävhavet.
23 Han tänkte förinta dem,men Mose, hans utvalde,ställde sig i vägenför att hindra hans vrede att förgöra dem.
24 De försmådde det ljuvliga landetoch litade inte på hans ord.
25 De knotade i sina tältoch ville inte lyssna på Herren.
26 Då lyfte han handen och svoratt han skulle låta dem falla i öknen,
27 skingra deras efterkommande bland folken,sprida ut dem över alla länder.
28 De slöt sig till Baal-Pegoroch åt av offren till gudar utan liv.
29 De väckte Herrens vrede med sina gärningar,och en hemsökelse bröt ut.
30 Pinechas trädde fram och skipade rätt,och hemsökelsen upphörde.
31 Därför har han räknats som rättfärdigi alla tider, från släkte till släkte.
32 De väckte Guds harm vid Merivas vatten,och Mose fick lida för deras skull,
33 ty de gjorde honom så förbittradatt han talade tanklösa ord.
34 De utplånade inte folken,som Herren hade befallt dem.
35 De beblandade sig med främmande folkoch lärde sig deras seder.
36 De tjänade deras avgudaroch lät sig snärjas av dem.
37 Sina söner och döttraroffrade de åt demonerna.
38 De utgöt oskyldigt blod— blodet av sina söner och döttrar,som de offrade åt Kanaans avgudar —och landet blev vanhelgat av blodet.
39 De blev orena genom sina gärningaroch var otrogna i allt de gjorde.
40 Då blev Herren vred på sitt folkoch kände avsky mot sin egendom.
41 Han utlämnade dem åt andra folk,deras fiender härskade över dem.
42 Motståndarna förtryckte dem,och de fick böja sig för deras makt.
43 Gång på gång räddade han dem,men de trotsade hans planeroch gick under genom sin synd.
44 Han såg till dem i deras nöd,när han hörde dem ropa.
45 Han tänkte på sitt förbund med democh ändrade sig i sin stora godhet.
46 Han lät dem möta barmhärtighethos alla som fört dem i fångenskap.
47 Rädda oss, Herre, vår Gud,hämta hem oss från folken,så att vi får prisa ditt heliga namnoch tacka och lova dig.*
48 Lovad vare Herren, Israels Gud,från evighet till evighet.Hela folket skall säga: Amen.Halleluja!