1 Vid Babylons flodersatt vi och grät,när vi tänkte på Sion.
2 I pilträden som växte därhade vi hängt våra lyror.
3 De som höll oss fångnabad oss att sjunga,de som släpat bort ossbad om glada visor:»Sjung för oss en sång från Sion!«
4 Men hur kunde vi sjunga Herrens sångeri ett främmande land?
5 Om jag glömmer dig, Jerusalem,må min högra hand förlamas.
6 Må min tunga fastna vid gommenom jag inte tänker på dig,om jag inte sätter Jerusalemhögre än all annan glädje.
7 Herre, tänk på Jerusalems olycksdag,hur edomeerna ropade:»Riv ner, riv ner till grunden.«
8 Babylon, du förstörerska,lycklig den som får vedergällavad du har gjort mot oss.
9 Lycklig den som får ta dina späda barnoch krossa dem mot klippan.