6 De ropade till dig och blev räddade,de litade på dig, och du svek dem aldrig.
7 Men jag är en mask, inte en människa,hånad och föraktad av envar.
8 Alla som ser mig gör narr av mig,de hånler och skakar på huvudet:
9 »Han har överlämnat sig åt Herren,nu får Herren gripa in och rädda honom— han är ju älskad av Herren.«
10 Du hjälpte mig ut ur min moders liv,du lät mig vila trygg vid min moders bröst.
11 Från min födelsestund är mitt liv i din hand,alltsedan jag blev till har du varit min Gud.
12 Dröj inte långt borta, jag är i nöd,och ingen finns som hjälper mig.