6 Ofärd är i hans vrede,men i hans nåd är liv.Om kvällen är gråten min gästmen om morgonen jublet.
7 När det gick mig väl tänkte jag:Jag skall alltid stå trygg.
8 Herre, i din nåd ställde du mig på fasta berget.Men du dolde ditt ansikte och jag blev förskräckt.
9 Till dig, Herre, ropade jag,Herren bad jag om förskoning.
10 Vad har du för vinst av min död,av att jag sänks i graven?Kan mullen prisa dig?Kan den förkunna din trofasthet?
11 Lyssna, Herre, skona mig,Herre, bli min hjälpare!
12 Du vände min dödsklagan i dans,du tog av mig sorgens dräktoch klädde mig i glädje.