17 Låt ditt ansikte lysa över mig,hjälp din tjänare i din godhet!
18 Herre, svik mig inte när jag ropar.Låt de gudlösa stå med skam och tystna i döden,
19 låt de läppar som ljuger förstummas,deras fräcka tal mot den rättfärdigei högmod och förakt.
20 Stor är din godhet,som du sparat åt dina trognaoch som du ger i allas åsynåt dem som tar sin tillflykt till dig.
21 Du håller dem gömda hos digundan människors ränker,du bevarar dem i ditt hägnundan elaka tungor.
22 Lovad vare Herren,ty han var förunderligt god mot migi nödens tid.
23 Jag greps av oro och sade:Jag är bortstött från dig.Men du hörde hur jag bönföll dig,hur jag ropade till dig om hjälp.