9 Du gav mig inte i fiendens våld,du förde mig ut i frihet.
10 Förbarma dig, Herre, jag är i nöd,mina ögon är skumma av sorgen,jag är matt till kropp och själ.
11 Mitt liv rinner bort i ängslanoch mina år i suckan.I nöden sviker mig kraftenoch benen murknar i min kropp
12 för alla mina fienders skull.Jag blir hånad,jag är en börda för mina grannar,en skräck för mina vänner,de som ser mig på gatan viker undan.
13 Jag är bortglömd som en död,jag är som ett krossat kärl.
14 Jag hör folkhopen viska.Skräck från alla håll —de gaddar sig sammanoch smider planer mot mitt liv.
15 Men jag förtröstar på dig, Herre,jag säger: Du är min Gud.