1 Av David, en dikt.Lycklig den vars brott har förlåtitsoch vars synd har plånats ut!
2 Lycklig den vars skuld har avskrivits av Herrenoch vars sinne är utan svek!
3 Så länge jag teg tynade jag bort.Jag jämrade mig dagen lång,
4 dag och natt låg din hand tung på mig,jag blev som en åker i sommarens torka.
5 Då erkände jag min synd för dig,jag dolde inte min skuld.Jag sade: Jag vill bekännamina brott för Herren.Och du förlät min synd och skuld.
6 Därför ber dina trogna till digi nödens tid.När de stora vattnen stigernår de inte dem.
7 Du är min fristad,du bevarar mig för nöden,du låter jubel över räddningen ljuda omkring mig.