3 Så länge jag teg tynade jag bort.Jag jämrade mig dagen lång,
4 dag och natt låg din hand tung på mig,jag blev som en åker i sommarens torka.
5 Då erkände jag min synd för dig,jag dolde inte min skuld.Jag sade: Jag vill bekännamina brott för Herren.Och du förlät min synd och skuld.
6 Därför ber dina trogna till digi nödens tid.När de stora vattnen stigernår de inte dem.
7 Du är min fristad,du bevarar mig för nöden,du låter jubel över räddningen ljuda omkring mig.
8 Jag vill ge dig insikt och lära dig den väg du skall gå,jag vill ge dig råd, min blick skall följa dig.
9 Var inte som en häst eller mula utan förstånd —med tygel och betsel måste de tämjas.