10 Hela min varelse ropar:Herre, vem är som du?Du räddar den svage från hans överman,den svage och fattige från plundraren.
11 Falska vittnen träder fram.Man förhör mig om det jag inte vet,
12 man lönar mig med ont för gott,jag är övergiven.
13 När de var sjukaklädde jag mig i säckväv,jag späkte mig med fastoroch bad med huvudet sänkt,
14 som för en vän, en bror.Som i sorg efter en morgick jag svartklädd och böjd.
15 Men när jag snubbladegladdes de och gick samman,de gick samman mot mig för att slå,och jag anade ingenting.De rev och klöste utan hejd.
16 De hånar mig skamlöst,de visar tänderna mot mig.