12 Mina vänner och grannar skyr min plåga,mina närmaste håller sig borta.
13 De som står efter mitt liv gillrar fällor,de som vill mig ont förtalar migoch tänker ständigt på svek.
14 Jag är lik en döv som ingenting hör,en stum som inte öppnar sin mun.
15 Jag är lik en man som inte hör,en som inte kan svara.
16 Men, Herre, jag hoppas på dig,du skall svara mig, Herre, min Gud.
17 Jag är rädd att de skall skratta åt mig,de som hånar mig när jag snavar.
18 Ty jag är nära att stupa,jag är ständigt plågad.