17 Men så kom jag till Guds helgedomoch insåg hur det går med dem.
18 Du för dem ut på hala vägar,du störtar dem i fördärvet.
19 Plötsligt blir de till intet,de går under och förgås i skräck,
20 liksom drömmen är borta när man vaknar,en bild som är glömd då man stiger upp.
21 När mitt sinne var bittertoch det sved i mitt hjärta,
22 då var jag utan förstånd,som ett oskäligt djur inför dig.
23 Men nu är jag alltid hos dig,du håller mig vid handen.