1 Med lagen nådde oss bara en skugga av det goda som skall komma, inte tingens egen gestalt. Därför förmår den aldrig genom de årligen upprepade offren göra dem som träder fram med dem fullkomliga för all framtid.
2 Skulle man inte annars ha upphört att offra? De som förrättar gudstjänsten skulle ju, efter att en gång ha blivit renade, inte längre vara medvetna om några synder.
3 Men nu ligger i dessa offer en årlig påminnelse om synderna,
4 ty blod från tjurar och bockar kan aldrig ta bort synder.
5 Därför säger Kristus när han inträder i världen: Offer och gåvor begärde du inte, men en kropp har du danat åt mig.
6 Brännoffer och syndoffer gladde dig inte.
7 Då sade jag: Se, här är jag. Som det står skrivet om mig i bokrullen har jag kommit, Gud, för att göra din vilja.
8 Först säger han: Offer och gåvor och brännoffer och syndoffer begärde du inte, och de gladde dig inte, och detta fast de frambärs enligt lagen.
9 Sedan säger han: Se, jag har kommit för att göra din vilja. Så upphäver han det första för att låta det andra gälla.
10 Efter denna Guds vilja har vi helgats genom att Jesu Kristi kropp blev offrad en gång för alla.
11 Varje präst tjänstgör dagligen och bär alltså gång på gång fram samma offer, som ändå aldrig kan avlägsna några synder.
12 Men Jesus frambar ett enda syndoffer för alla tider och har satt sig på Guds högra sida.
13 Där väntar han nu på att hans fiender skall läggas som en pall under hans fötter.
14 Ty med ett enda offer har han för all framtid fullkomnat dem som blir helgade.
15 Om detta vittnar också den heliga anden för oss. Först heter det:
16 Detta är det förbund som jag skall sluta med dem i kommande dagar, säger Herren. Jag skall lägga mina lagar i deras hjärtan och inrista dem i deras sinnen.
17 Och sedan: Deras synder och överträdelser skall jag aldrig mer komma ihåg.
18 Men där synderna är förlåtna behövs inte mer något syndoffer.
19 Så kan vi då, mina bröder, tack vare Jesu blod frimodigt gå in i helgedomen
20 på den nya och levande väg genom förhänget — hans kropp — som han har invigt åt oss.
21 Vi har en stor överstepräst som är satt att råda över Guds hus.
22 Låt oss därför träda fram inför Gud med uppriktigt hjärta och i full trosvisshet, med ett hjärta som renats och inte vet av någon synd och med en kropp som badats i klart vatten.
23 Låt oss orubbligt fortsätta att bekänna vårt hopp, ty han som gav oss löftena är trofast.
24 Låt oss ge akt på varandra och sporra varandra till kärlek och goda gärningar,
25 och låt oss inte försumma våra sammankomster, som några brukar göra, utan uppmuntra varandra, och detta så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig.
26 Ty syndar vi med vett och vilja efter att ha lärt känna sanningen återstår inte längre något offer för synderna;
27 då väntar en fruktansvärd dom och en glupande eld som skall förtära dem som trotsar Gud.
28 Den som överger Moses lag måste utan förskoning dö, om två eller tre vittnar mot honom.
29 Hur mycket hårdare straff förtjänar då inte den som trampar Guds son under sina fötter, vanhelgar förbundsblodet, genom vilket han har blivit helgad, och kränker nådens ande?
30 Vi känner honom som har sagt: Min är hämnden, jag skall utkräva den, och vidare: Herren skall döma sitt folk.
31 Det är fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer.
32 Kom ihåg hur det var förr, när ni nyss hade blivit upplysta. Ni utstod många svåra lidanden.
33 Ni blev smädade och förföljda och gjordes till allmänt åtlöje, eller också ställde ni er vid deras sida som behandlades så.
34 Ni led tillsammans med dem som satt i fängelse, och ni fann er med glädje i att bli berövade er egendom, därför att ni visste att ni ägde något bättre och mera varaktigt.
35 Ge inte upp er frimodighet, den skall rikligen belönas.
36 Uthållighet är vad ni behöver för att kunna göra Guds vilja och få vad han har lovat,
37 ty: Ännu en liten tid, sedan kommer han som skall komma, och han skall inte dröja.
38 Min rättfärdige skall leva genom sin tro. Men: Om han drar sig undan är han inte längre till glädje för mig.
39 Vi hör inte till dem som drar sig undan och går förlorade, utan till dem som tror och räddar sitt liv.