1 Bröder, ni heliga som har fått kallelsen till himlen, se därför på aposteln och översteprästen som vi bekänner oss till, Jesus,
2 som var betrodd av den som hade utsett honom, så som Mose var betrodd i hela Guds hus.
3 Men han har visat sig värdig större härlighet än Mose, liksom en byggmästare äras mer än det hus han har byggt.
4 Varje hus har en byggmästare, men den som har byggt allt är Gud.
5 Väl var Mose betrodd i hela hans hus, men som tjänare, för att vittna om det som senare skulle förkunnas;
6 Kristus däremot var som son betrodd att råda över hans hus. Och hans hus är vi, så länge vi behåller den frimodighet och stolthet som vårt hopp ger oss.
7 Därför, som den heliga anden säger: Om ni hör hans röst i dag,
8 förhärda inte era hjärtan som under upproret, på utmaningens dag i öknen,
9 då era fäder utmanade mig och satte mig på prov, fast de hade sett mina gärningar
10 under fyrtio år. Därför blev mig detta släkte förhatligt, och jag sade: Alltid far de vilse i sina hjärtan: de känner inte mina vägar.
11 Och jag svor i min vrede: Aldrig skall de komma in i min vila.
12 Se till, bröder, att ingen av er är ond och trolös i sitt hjärta och avfaller från den levande Guden.
13 Uppmuntra varandra varje dag, så länge man kan säga i dag, så att ingen av er låter sig förledas av synden och förhärdar sig.
14 Ty vi har del i Kristus om vi ända till slutet orubbligt håller oss till samma grundval som i början.
15 Det heter: Om ni hör hans röst i dag, förhärda inte era hjärtan som under upproret.
16 Vilka var det då som hörde och ändå gjorde uppror, om inte alla de som hade dragit ut ur Egypten under Mose?
17 Vilka var honom förhatliga under fyrtio år, om inte de som hade syndat och blev liggande som lik i öknen?
18 Vilka gällde eden att de inte skulle komma in i hans vila, om inte dem som hade vägrat att lyda?
19 Så ser vi att det var för sin otro som de inte kunde komma in.