1 Det förra förbundet hade alltså sina föreskrifter för gudstjänsten och sin helgedom, som dock var jordisk.
2 Ett tält blev inrett med ett främre rum för lampstället, bordet och skådebröden; det kallas det heliga.
3 Bakom det andra förhänget fanns det rum som kallas det allra heligaste.
4 Där stod ett gyllene rökelsealtare och förbundsarken, som var helt överdragen med guld. I den fanns ett guldkärl med mannat, Arons stav, den som hade skjutit gröna skott, och förbundstavlorna.
5 Ovanpå arken stod härlighetens keruber, som skuggade försoningsstället. Men jag kan inte här dröja vid varje enskild sak.
6 Så var det hela anordnat. I tältets främre rum går prästerna ständigt in när de förrättar gudstjänsten.
7 I det andra rummet går bara översteprästen in, en gång om året och då alltid med blod som han bär fram för sina egna och folkets ouppsåtliga synder.
8 Därmed visar den heliga anden att vägen in i helgedomen inte ligger öppen så länge det främre rummet ännu består.
9 Det ger en bild av den tid som nu är: man frambär offergåvor som dock inte kan göra den som förrättar gudstjänsten fullkomlig, så att hans samvete är till freds.
10 Liksom när det gäller mat och dryck eller olika tvagningar är det fråga om idel yttre föreskrifter fram till tiden för en bättre ordning.
11 Men nu har Kristus trätt fram som överstepräst för det goda som skall komma. Han har gått genom det större och fullkomligare tält som inte är gjort av människohand, det vill säga inte tillhör denna världen.
12 Och med sitt eget blod, inte med blod av bockar och kalvar, har han en gång för alla trätt in i helgedomen och vunnit befrielse åt oss för evigt.
13 Om nu blod av bockar och tjurar och stänk av askan från en kviga helgar de orena så att de blir rena i yttre mening,
14 hur mycket mer måste då inte blodet från Kristus, som i kraft av evig ande har framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud, rena våra samveten från döda gärningar så att vi kan tjäna den levande Guden.
15 Därför är det ett nytt förbund som Kristus förmedlar, för att de kallade skall få det utlovade eviga arvet, sedan han dött för att befria dem från överträdelserna under det förra förbundet.
16 När ett testamente föreligger måste det ju styrkas att den som har skrivit det är död;
17 testamentet blir giltigt först efter dödsfallet och har ingen verkan så länge dess upphovsman lever.
18 Därför kunde inte heller det förra förbundet instiftas utan blod.
19 När Mose hade läst upp alla lagens bud för hela folket tog han blod från kalvar och bockar tillsammans med vatten och röd ull och isop och stänkte det på själva boken och på allt folket
20 och sade: Med detta blod bekräftas det förbund som Gud har fastställt för er.
21 Likaså stänkte han blod på tältet och alla gudstjänstföremålen.
22 Ja, enligt lagen renas nästan allting med blod, och utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse.
23 Avbilderna av det som är i himlen måste alltså renas med sådana medel. Men de himmelska tingen själva kräver bättre offer.
24 Ty Kristus gick inte in i en helgedom som var byggd av människohand och bara en bild av den verkliga. Han gick in i själva himlen för att nu träda fram inför Gud med vår sak.
25 Och han gjorde det inte för att offra sig många gånger, så som översteprästen varje år går in i helgedomen med blod som inte är hans eget.
26 Då hade han måst lida många gånger alltifrån världens skapelse. Men nu har han trätt fram, en gång för alla, vid tidens slut, för att utplåna synden genom att offra sig själv.
27 Och liksom det är människans lott att en gång dö och sedan dömas,
28 så har Kristus en gång offrats för att lyfta bort mångas synder och skall uppenbara sig en andra gång, och då inte för syndens skull utan för att rädda dem som väntar på honom.