1 Huvudpunkten i vad jag har att säga är detta: Vi har en överstepräst som sitter på högra sidan om Majestätets tron i himlen
2 och förrättar tjänst i helgedomen, det sanna förbundstältet, som är rest av Herren och inte av någon människa.
3 En överstepräst tillsätts för att frambära offergåvor och därför måste också vår ha något att bära fram.
4 Om han nu vore här på jorden skulle han inte ens vara präst, eftersom det finns andra som frambär gåvorna enligt lagen.
5 Men vad de tjänar är en skuggbild av de himmelska tingen, så som det blev sagt av Gud till Mose då han skulle uppföra tältet: Se till att du gör allting efter den förebild som du har fått se på berget.
6 Men nu har Kristus fått ett prästämbete som är vida överlägset, eftersom han förmedlar ett bättre förbund, ett som är stadfäst med starkare löften.
7 Om det första förbundet hade varit utan brist skulle det inte ha funnits behov av ett annat.
8 Men nu förebrår Gud sitt folk dess brister: Se, dagar skall komma, säger Herren, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och Juda hus,
9 ej såsom det förbund jag slöt med deras fäder den dag jag tog dem vid handen och förde dem ut ur Egyptens land. Ty de förblev inte i mitt förbund, och jag frågade därför inte heller efter dem, säger Herren.
10 Detta är det förbund jag skall sluta med Israels hus i kommande dagar, säger Herren: Jag skall lägga mina lagar i deras sinnen och inrista dem i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk.
11 Ingen skall behöva undervisa sin landsman, ingen sin bror, och säga: Lär känna Herren. Alla skall veta vem jag är, från den minste till den störste.
12 Jag skall förlåta dem deras orättfärdighet, och deras synder skall jag aldrig mer komma ihåg.
13 Genom att tala om ett nytt förbund har han gjort det förra föråldrat. Och det som blir gammalt och föråldrat skall snart försvinna.