1 När vi nu är omgivna av en sådan sky av vittnen, låt oss då, även vi, befria oss från allt som tynger, all synd som ansätter oss, och hålla ut i det lopp vi har framför oss.
2 Låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare. För att vinna den glädje som väntade honom uthärdade han korset utan att bry sig om skammen och sitter nu till höger om Guds tron.
3 Tänk på honom som har uthärdat sådan fiendskap från syndare, så att ni inte tröttnar och förlorar modet.
4 Ännu har ni inte behövt sätta livet på spel i er kamp mot synden.
5 Och ni har glömt den uppmaning som riktas till er som till söner: Min son, var tacksam för Herrens tuktan och förlora inte modet när han straffar dig.
6 Ty den Herren älskar, den tuktar han, och han agar var son som han har kär.
7 Det är för att fostras ni får lida. Gud behandlar er som söner. Var finns den son som inte tuktas av sin far?
8 Om inte ni blir tuktade, lika väl som alla andra, är ni inga riktiga söner, utan oäkta.
9 Våra jordiska fäder tuktade oss, och vi fogade oss efter dem. Skall vi då inte så mycket mer böja oss för andarnas fader, så att vi får leva?
10 Våra fäder tuktade oss ju för en kort tid och efter eget godtycke, men han gör det för vårt bästa, för att vi skall få del av hans helighet.
11 För stunden tycks väl varje tuktan vara mera till sorg än till glädje, men för dem som har fostrats genom den är frukten till slut frid och rättfärdighet.
12 Styrk därför era matta händer och svaga knän.
13 Gör stigen rak för era fötter, så att det ben som haltar inte går ur led utan i stället blir friskt igen.
14 Sträva efter fred med alla och efter den helgelse utan vilken ingen får se Herren.
15 Vaka över att ingen kommer bort från Guds nåd och att inte någon bitter rot skjuter skott och blir ett fördärv som angriper många.
16 Se till att ingen gör sig skyldig till otukt eller gudlöshet som Esau, som för ett enda mål mat sålde sin förstfödslorätt.
17 Ni vet ju att när han efteråt gjorde anspråk på välsignelsen blev han avvisad fast han bad om den under tårar; han fick inget tillfälle att ångra sig.
18 Ni har inte kommit till ett berg som man kan ta på, ett berg i lågor, inte till töcken, mörker och stormvind,
19 till basunstötar och en röst som talade så att de som hörde den bad att slippa höra mer.
20 Ty de uthärdade inte påbudet: Till och med ett djur skall stenas om det rör vid berget.
21 Så förfärande var synen att Mose sade: Jag skälver av skräck.
22 Nej, ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och står inför mångtusende änglar,
23 en festförsamling av alla förstfödda som har sitt namn i himlen; ni står inför Gud, allas domare, inför andarna av de rättfärdiga som har fullkomnats
24 och inför Jesus, förmedlaren av ett nytt förbund, och det renande blod som talar starkare än Abels.
25 Se till att ni inte avvisar honom som talar. Ty om inte de kunde komma undan som avvisade honom när han här på jorden tillkännagav sin vilja, hur skall då vi kunna det om vi vänder oss bort från honom när han talar från himlen.
26 Den gången kom hans röst jorden att skaka, men nu har han lovat: En sista gång skall jag skaka inte bara jorden, utan också himlen.
27 Orden en sista gång visar att det som då vacklar är skapat och skall försvinna, för att det som inte vacklar skall bestå.
28 Vi får ett rike som inte kan skakas. Låt oss därför vara tacksamma och tjäna Gud så som han vill, med vördnad och fruktan.
29 Ty vår Gud är en förtärande eld.