1 Varje överstepräst utses bland människor, och det är människor han får till uppgift att företräda inför Gud genom att frambära offergåvor för deras synder.
2 Han kan ha fördrag med de okunniga och vilsegångna eftersom han själv är behäftad med svaghet
3 och därför måste frambära syndoffer lika mycket för sig själv som för folket.
4 Ingen tar sig denna värdighet; han blir kallad av Gud, liksom Aron.
5 Så är det också med Kristus. Han tog sig inte värdigheten som överstepräst utan fick den av honom som sade: Du är min son, jag har fött dig i dag,
6 liksom han på ett annat ställe säger: Du är för evigt präst, en sådan som Melkisedek.
7 Under sitt liv på jorden uppsände han med höga rop och tårar enträgna böner till den som kunde rädda honom från döden, och han blev bönhörd därför att han böjde sig under Guds vilja.
8 Fast han var son lärde han sig lyda genom att lida,
9 och när han hade fullkomnats blev han för alla som lyder honom den som bringar evig frälsning,
10 av Gud kallad överstepräst, en sådan som Melkisedek.
11 Om detta finns mycket att säga, men det är svårt att få er att förstå det eftersom ni har blivit tröga att lyssna.
12 Ni borde vid det här laget själva vara lärare, men i stället behöver ni nu på nytt någon som lär er de första grunderna i Guds ord. Ni har återgått till att behöva mjölk i stället för fast föda.
13 Och den som lever på mjölk är ett spädbarn och kan inte fatta en undervisning om rättfärdighet.
14 Den fasta födan är till för vuxna, för dem som träget har övat upp sina sinnen till att skilja mellan gott och ont.