7 så bestämmer Gud på nytt en dag, när han så långt efteråt låter David säga i dag. Det sker i de redan anförda orden: Om ni hör hans röst i dag, förhärda inte era hjärtan.
8 Hade Josua låtit dem komma till vila skulle Gud inte efteråt ha talat om en annan dag.
9 Så har Guds folk alltjämt en sabbat att vänta.
10 Ty att gå in i Guds vila är att vila ut från sitt verk, så som Gud vilade från sitt.
11 Låt oss därför göra allt vi kan för att komma in i den vilan, så att ingen bringas på fall genom samma slags ohörsamhet.
12 Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger så djupt att det skiljer själ och ande, led och märg och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar.
13 Ingenting kan döljas för honom, allt skapat ligger naket och blottat för hans öga. Och inför honom är det vi skall avlägga räkenskap.