12 Förslöas inte, utan sträva efter att likna dem som genom tro och tålamod får sin del av vad Gud har lovat.
13 Då Gud gav Abraham löftet svor han vid sig själv — någon högre kunde han ju inte svära vid —
14 och sade: Ja, jag skall välsigna dig och göra din ätt talrik.
15 Abraham fick också efter tålig väntan vad Gud hade lovat.
16 Människor svär vid en som är högre än de; eden blir en säkerhet som tystar varje invändning.
17 Då nu Gud särskilt ville bevisa för dem som hans löfte gällde hur orubbligt hans beslut är, gick han i borgen för det med en ed.
18 Hans avsikt var att genom två orubbliga utfästelser, i vilka han som Gud omöjligt kan ha ljugit, ge oss en stark uppmuntran, oss som har tagit vår tillflykt till det hopp som ligger framför oss.