6 Om vi lider nöd, så är det för att ni ska få tröst och frälsning. Om vi blir tröstade, så är det för att ni ska få den tröst som verkar uthållighet när ni bär samma lidanden som vi.
7 Och vårt hopp för er är orubbligt. Vi vet att liksom ni delar våra lidanden, så delar ni även vår tröst.
8 Bröder, vi vill att ni ska känna till den nöd som drabbade oss i Asien. Vi blev så outhärdligt pressade att vi misströstade om livet.
9 Vi upplevde att vi inom oss hade fått en dödsdom så att vi inte skulle lita på oss själva utan på Gud som uppväcker de döda.
10 Han räddade oss från en sådan dödsfara och han ska rädda oss igen. Vårt hopp står till honom, att han ska fortsätta rädda oss.
11 Även ni ska hjälpa oss med er förbön, så att många frambär tacksägelse för oss, för den nåd som genom mångas böner har kommit oss till del.
12 Detta är vår stolthet, något vårt samvete vittnar om: att vi här i världen och särskilt mot er har uppträtt uppriktigt och med rena motiv inför Gud, och inte med världslig visdom utan med Guds nåd.