2 Korinthierbrevet 12 SB

Paulus syner och uppenbarelser

1 Jag måste fortsätta vara stolt. Även om det inte är till någon fördel så kommer jag nu till syner och uppenbarelser från Herren.

2 Jag känner en man i Kristus som för fjorton år sedan blev uppryckt till tredje himlen - om han var i eller utanför kroppen vet jag inte, Gud vet. -

3 Jag vet att den mannen - om han var i eller utanför kroppen vet jag inte, Gud vet -

4 blev uppryckt till paradiset och fick höra högheliga ord som ingen människa har tillåtelse att uttala.

5 Jag är stolt över den mannen, men i fråga om mig själv är jag inte stolt, undantag mina svagheter.

6 För om jag ville vara stolt är jag ändå inte oförnuftig, för jag skulle säga det som är sant. Men jag avstår för att ingen ska ha högre tankar om mig än vad han får genom att se eller höra mig.

7 Och för att jag inte ska bli högmodig på grund av dessa oerhörda uppenbarelser har jag fått en tagg i köttet, en Satans ängel som slår mig för att jag inte ska bli högmodig.

8 Angående detta bad jag tre gånger till Herren att den skulle tas ifrån mig.

9 Och han svarade mig: "Min nåd är nog för dig, för kraften fullkomnas i svaghet." Därför vill jag hellre med glädje vara stolt i mina svagheter, så att Kristi kraft ska vila över mig.

10 Det är därför jag för Kristi skull gläds i svagheter, kränkningar, svårigheter, förföljelser och ångest. För när jag är svag, då är jag stark.

Inför Paulus besök i Korinth

11 Jag har blivit oförnuftig. Ni tvingade mig till det. Ni borde egentligen ha talat väl om mig, för jag är inte på något sätt underlägsen dessa 'superapostlar,' även om jag ingenting är.

12 Det som kännetecknar en apostel har jag utfört hos er med all uthållighet, genom tecken och under och kraftgärningar.

13 Hur blev ni sämre behandlade än de andra församlingarna, förutom att jag inte blev en börda för er? Förlåt mig den oförrätten.

14 Lyssna, det är tredje gången jag står redo att komma till er, och jag ska inte bli en börda. Det är inte era ägodelar jag är ute efter, utan er själva. För barnen är inte skyldiga att spara åt sina föräldrar, men föräldrarna åt sina barn.

15 Jag vill med glädje offra vad jag äger och själv offras för era själar. Om jag älskar er så högt, ska jag då älskas mindre?

16 Låt vara att jag inte har varit en börda för er. Men lömsk som jag är har jag fångat er med list.

17 Har jag kanske utnyttjat er genom någon av dem jag sände till er?

18 Jag bad Titus resa och sände en broder med honom. Har Titus utnyttjat er? Har vi inte vandrat i samme Ande? Har vi inte gått i samma fotspår?

19 Sedan länge tänker ni att det är inför er vi försvarar oss. Nej, vi talar inför Gud i Kristus, men allt för att ni älskade ska bli uppbyggda.

20 För jag är rädd att jag vid min ankomst inte ska finna er sådana jag skulle önska, och att ni ska finna mig annorlunda än ni skulle önska. Att jag ska möta bråk, avund, vrede, själviskhet, förtal, skvaller, högmod och oordning.

21 Jag är rädd att min Gud åter ska förödmjuka mig hos er när jag återvänder, och att jag måste sörja över många som tidigare levde i synd men inte har vänt sig bort från den orenhet och otukt och liderlighet som de har levt i.

Kapitel

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13