1 Börjar vi nu åter rekommendera oss själva? Eller behöver vi som vissa andra rekommendationsbrev till er eller från er?
2 Ni är vårt brev, skrivet i våra hjärtan, känt och läst av alla människor.
3 Det är uppenbart att ni är ett Kristusbrev, en frukt av vår tjänst. Det är inte skrivet med bläck utan med den levande Gudens Ande, inte på tavlor av sten utan på tavlor av kött - människohjärtan.
4 En sådan tillit har vi till Gud genom Kristus.
5 Det är inte så att vi själva förmår tänka ut något på egen hand. Vår förmåga kommer från Gud.
6 Han har även berättigat oss till att vara tjänare åt ett nytt förbund, som inte är bokstavens utan Andens. För bokstaven dödar, men Anden ger liv.
7 Om redan dödens tjänst som med bokstäver var inristat på stenar kom i sådan härlighet att Israels söner inte förmådde se på Moses ansikte på grund av dess strålglans, som snart bleknade bort,
8 hur mycket större härlighet ska då inte Andens tjänst ha!
9 För om fördömelsens tjänst hade sin härlighet, så överflödar mycket mer rättfärdighetens tjänst av härlighet.
10 Det som hade härlighet är nämligen utan härlighet på grund av den härlighet som överträffar den.
11 Om det som bleknar bort hade härlighet, så ska det som består ha mycket större härlighet.
12 Då vi alltså har ett sådant hopp uppträder vi frimodigt
13 och gör inte som Mose. Han täckte sitt ansikte med en slöja för att Israels söner inte skulle se hur det som var på väg att ta slut bleknade bort.
14 Men deras sinnen blev förhärdade. För än i dag förblir samma slöja kvar när gamla förbundets skrifter föreläses. Det är först i Kristus den försvinner.
15 Ja, än i dag ligger en slöja över deras hjärtan närhelst Moses föreläses.
16 Men varje gång någon omvänder sig till Herren tas slöjan bort.
17 Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet.
18 Och vi alla som med avhöljt ansikte betraktar som i en spegel Herrens härlighet, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Detta sker genom Herren, Anden.