1 Vi vet att om det tält som är vårt jordiska hem rivs ner, så har vi en byggnad från Gud, en evig boning i himlen som inte är gjord med händer.
2 Så länge vi bor i detta tält suckar vi och längtar efter att få bli påklädda vår himmelska boning,
3 så att när vi är avklädda vi inte ska stå där nakna.
4 Vi som ännu bor i detta tält suckar under våra bördor. Vi vill inte bli avklädda utan påklädda, så att det dödliga uppslukas av livet.
5 Och den som har ordnat detta för oss är Gud, som har skänkt oss Anden som en handpenning.
6 Vi är därför alltid förtröstansfulla. Vi vet att vi är borta från Herren så länge vårt hem är i kroppen,
7 för vi vandrar här i tro utan att se.
8 Men vi är förtröstansfulla och skulle helst vilja flytta bort från kroppen och komma hem till Herren.
9 Därför är vi angelägna om att vara honom till behag, vare sig vi är hemma eller borta.
10 För vi måste alla träda fram inför Kristi domstol, för att var och en ska få igen vad han har gjort i sin kropp, gott eller ont.
11 Då vi nu vet vad det är att frukta Herren försöker vi övertyga människor. Men Gud känner oss helt, och jag hoppas vi också är kända i era samveten.
12 Vi vill inte åter rekommendera oss själva inför er, men ger er tillfälle att vara stolta ifråga om oss, så att ni kan svara dem som är stolta av yttre ting och inte av det som finns i hjärtat.
13 För har vi varit från våra sinnen, var det för Gud. Har vi gott omdöme, är det för er.
14 För Kristi kärlek lämnar oss inget val eftersom vi är övertygade om att en har dött i allas ställe och därför har alla dött.
15 Och han dog för alla, för att de som lever inte längre ska leva för sig själva utan för honom som dog och uppstod för deras skull.
16 Därför känner vi inte längre någon på ett rent mänskligt sätt. Och om vi än lärt känna Kristus på ett rent mänskligt sätt, känner vi honom inte längre så.
17 Om någon därför är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, det nya har kommit!
18 Allt detta kommer från Gud som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gav oss försoningens tjänst.
19 För Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknar inte människorna deras överträdelser, och har anförtrott oss försoningens budskap.
20 Vi är alltså sändebud för Kristus i det att Gud uppmanar genom oss. Vi vädjar som Kristi ombud: försona er med Gud.
21 Honom som inte visste av synd gjorde Gud i vårt ställe till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud.