1 För jag hade beslutat att inte åter komma till er med bedrövelse.
2 Om jag bedrövar er, vem skulle då göra mig glad om inte den som jag har bedrövat?
3 Och jag skrev som jag gjorde för att vid min ankomst slippa bli bedrövad genom dem som borde glädja mig. Jag är övertygad om att min glädje är allas er glädje.
4 Det var under svår nöd och hjärteångest som jag under tårar skrev till er, inte för att orsaka er bedrövelse utan för att ni skulle förstå den kärlek jag har särskilt till er.
5 Om det är någon som har orsakat sorg, så är det inte mig han har bedrövat, utan er alla, åtminstone till viss del, för att inte överdriva.
6 Det straff han har fått av de flesta av er är tillräckligt.
7 Nu ska ni i stället tvärtom förlåta och trösta honom, så att han inte blir helt uppslukad av djup sorg.
8 Därför uppmanar jag er att bekräfta er kärlek till honom.
9 För det var också därför jag skrev, för att sätta er på prov och se om ni är lydiga i allt.
10 Den som ni förlåter, förlåter även jag. För det jag har förlåtit, om jag haft något att förlåta, har skett för er skull inför Kristi ansikte.
11 Detta för att vi inte ska överlistas av Satan, för hans avsikter känner vi till.
12 När jag kom till Troas med Kristi evangelium hade en dörr öppnats för mig av Herren.
13 Men jag fick ingen ro i min ande eftersom jag inte fann min broder Titus där, så jag tog avsked av dem och for till Makedonien.
14 Men vi tackar Gud som i Kristus alltid för oss fram i triumftåg och genom oss överallt sprider sin kunskaps väldoft.
15 För vi är en Kristi rökelse inför Gud bland dem som är frälsta och bland dem som är på väg till förtappelsen,
16 en doft av död till död för de senare, en doft av liv till liv för de andra. Och vem förmår något sådant?
17 Vi profiterar ju inte med Guds ord som så många andra. Utan med rena motiv från Gud talar vi i Kristus inför Gud.