1 Detta är namnen på Israels söner. De kom till Egypten tillsammans med Jakob, var och en med sin familj:
2 Ruben, Simon, Levi och Juda;
3 Isaskar, Sebulon och Benjamin;
4 Dan och Naftali; Gad och Asher.
5 De som härstammade från Jakob var sammanlagt sjuttio personer. Josef var redan i Egypten.
6 Så dog Josef och hans bröder och alla deras samtida.
7 Men israeliterna var fruktsamma och förökade sig, de växte till och blev så talrika att hela landet uppfylldes av dem.
8 Då fick Egypten en ny kung, en som ingenting visste om Josef.
9 Han sade till sitt folk: »Israeliterna har blivit för många och för starka för oss.
10 Nu måste vi handla klokt, annars blir de ännu flera. Och blir det krig kan de förena sig med våra fiender och kämpa mot oss och sedan ge sig av härifrån.«
11 Därför satte man fogdar över dem för att kuva dem med hårt arbete. Och de byggde städerna Pitom och Ramses, där farao hade sina förråd.
12 Men ju mer man förtryckte dem, desto fler blev de och desto mer bredde de ut sig, så att egypterna kände sig hotade.
13 Israeliterna tvingades till slavtjänst,
14 och deras liv förbittrades av det tunga arbetet med lera och tegel och allt arbete på fälten, all denna slavtjänst som de tvingades till.
15 Kungen av Egypten talade med de hebreiska barnmorskorna — en hette Shifra och den andra Pua —
16 och sade: »När ni hjälper de hebreiska kvinnorna vid förlossningen, se då efter: är det en pojke skall ni döda honom, är det en flicka får hon leva.«
17 Men barnmorskorna var gudfruktiga och gjorde inte som kungen hade befallt utan lät pojkarna leva.
18 Då kallade kungen dem till sig och frågade varför de gjorde så.
19 De svarade: »Hebreiska kvinnor är inte som egyptiska. De är starka, de har fött innan barnmorskan hinner fram.«
20 Gud lät allt gå väl för barnmorskorna, och folket växte till och förökade sig kraftigt,
21 och eftersom barnmorskorna var gudfruktiga lät Gud dem få hem och barn.
22 Men farao gav denna befallning till hela sitt folk: »Kasta alla nyfödda pojkar i Nilen och låt bara flickorna leva.«