1 Herren sade till Mose: »Hugg ut två stentavlor likadana som de förra; på dem skall jag skriva samma ord som stod på de första tavlorna, de som du slog sönder.
2 I morgon bitti skall du vara beredd, då skall du gå upp på Sinai och vänta på mig där på bergets topp.
3 Ingen skall följa dig dit upp, och ingen skall visa sig på berget, och varken får eller kor skall beta i närheten av det.«
4 Mose högg ut två stentavlor, likadana som de första. Tidigt nästa morgon gick han upp på Sinaiberget, så som Herren hade befallt, och han tog med sig de båda stentavlorna.
5 Då steg Herren ner i ett moln. Mose ställde sig nära honom och åkallade Herren.
6 Och Herren gick förbi honom och ropade: »Herren, Herren är en barmhärtig och nådig Gud, sen till vrede och rik på kärlek och trofasthet.
7 Han håller fast vid sin kärlek mot tusenden, han förlåter synd och skuld och brist men lämnar inte den skyldige ostraffad utan låter straffet för fädernas skuld drabba barn och barnbarn intill tredje och fjärde led.«
8 Mose föll genast på knä, böjde sig till jorden och tillbad.
9 Han sade: »Om jag har din gunst, Herre, så gå mitt ibland oss, fastän detta är ett styvnackat folk, och förlåt vår skuld och vår synd och gör oss till din egendom.«
10 Herren sade: »Jag sluter nu ett förbund med er. Inför hela ditt folk skall jag göra sådana under som inte har utförts i något land eller något folk. Hela det folk som du tillhör skall se hur överväldigande den gärning är som jag, Herren, utför med dig.
11 Rätta dig efter det som jag befaller dig i dag. Jag skall driva bort amoreerna, kanaaneerna, hettiterna, perisseerna, hiveerna och jevuseerna för dig.
12 Akta dig för att sluta förbund med invånarna i landet som du kommer till, så att de inte fångar er i en fälla.
13 Ni skall riva ner deras altaren, krossa deras stenstoder och hugga ner deras asherapålar.
14 Du skall inte tillbe någon främmande gud, ty Herrens namn är Den svartsjuke, han är en svartsjuk Gud.
15 Du skall inte sluta förbund med invånarna i landet, ty då kommer du att äta av deras offer när de ägnar sig åt sin liderliga avgudadyrkan och offrar åt sina gudar och inbjuder dig.
16 Och om du låter dina söner gifta sig med deras döttrar och deras döttrar ägnar sig åt sin liderliga avgudadyrkan, kommer de att förleda dina söner till avfall.
17 Du skall inte gjuta några avgudabilder åt dig.
18 Det osyrade brödets högtid skall du fira. I sju dagar skall du äta osyrat bröd, så som jag har befallt dig, på den bestämda tiden i månaden aviv, ty det var i månaden aviv som du drog ut ur Egypten.
19 Det första som kommer ur moderlivet skall tillhöra mig, allt förstfött av hankön bland din boskap, både kor och får.
20 Men ett förstfött åsneföl skall du lösa ut med ett lamm, och om du inte vill lösa ut det, skall du bryta nacken av det. Varje förstfödd bland dina söner skall du lösa ut. Med tomma händer skall ingen träda fram inför mig.
21 Sex dagar skall du arbeta, men den sjunde dagen skall du upphöra med arbetet; även om det är plöjningstid eller skördetid skall du upphöra med arbetet.
22 Du skall fira veckohögtiden, när du skördar det första av vetet, och likaså bärgningshögtiden vid årsskiftet.
23 Tre gånger om året skall alla män hos dig träda fram inför Härskaren Herren, Israels Gud.
24 Ty jag skall driva undan folken för dig och utvidga ditt område, och ingen skall hota ditt land när du drar upp tre gånger om året för att träda fram inför Herren, din Gud.
25 Blodet av det som offras till mig skall du inte offra tillsammans med något syrat, och påskfestens offer får inte lämnas kvar till morgonen.
26 Det bästa av den första grödan på din mark skall du föra till Herrens, din Guds, hus.Du skall inte koka en killing i moderns mjölk.«
27 Herren sade till Mose: »Skriv ner dessa befallningar, ty i enlighet med dem har jag slutit ett förbund med dig och med Israel.«
28 Mose var kvar hos Herren i fyrtio dagar och fyrtio nätter, utan att äta eller dricka. Och han skrev förbundsvillkoren, de tio budorden, på tavlorna.
29 När Mose gick ner från Sinaiberget och hade med sig förbundstecknet, de två tavlorna, utgick det en strålglans från hans ansikte, därför att han hade talat med Gud, men han märkte det inte.
30 Då Aron och alla israeliterna såg strålglansen från Moses ansikte vågade de inte komma emot honom.
31 Men Mose ropade på dem, och då kom Aron och alla hövdingarna i menigheten till honom, och han talade med dem.
32 Sedan kom alla israeliterna fram, och Mose gav dem alla de befallningar som han hade fått av Herren på Sinaiberget.
33 När Mose hade talat satte han en mask för ansiktet.
34 Varje gång Mose trädde fram inför Herren för att tala med honom tog han av masken tills han gick ut igen. När han hade kommit ut talade han om för israeliterna vad Herren hade befallt.
35 Då såg israeliterna hur Moses ansikte strålade, och Mose satte masken för ansiktet tills han åter skulle gå in och tala med Herren.