1 En man av Levis släkt gifte sig med Levis dotter,
2 och hon blev havande och födde en son. Hon såg vilken fin pojke det var och höll honom gömd i tre månader.
3 Sedan kunde hon inte gömma honom längre utan tog en korg av papyrusgräs och tätade den med beck och tjära, lade barnet i den och satte ut den i vassen vid Nilstranden.
4 Pojkens syster ställde sig ett stycke därifrån för att se hur det skulle gå med honom.
5 Då kom faraos dotter ner till floden för att bada, och hennes hovdamer gick fram och tillbaka utmed stranden. Hon fick syn på korgen i vassen och skickade en slavinna att hämta den.
6 När hon öppnade den såg hon att där låg en pojke och grät. Hon tyckte synd om honom och sade: »Det är nog ett av de hebreiska barnen.«
7 Då sade pojkens syster till faraos dotter: »Skall jag skaffa en hebreisk kvinna som kan amma barnet åt dig?« —
8 »Ja, gör det«, svarade faraos dotter. Då gick flickan och hämtade pojkens mor,
9 och faraos dotter sade till henne: »Ta med dig det här barnet och amma det åt mig. Jag skall betala dig för det.« Kvinnan tog då pojken och ammade honom.
10 När pojken blev större förde hon honom till faraos dotter, som adopterade honom och gav honom namnet Mose. »Jag har ju dragit upp honom ur vattnet«, sade hon.
11 När Mose hade blivit vuxen gick han en dag ut till sina landsmän och såg deras tunga arbete. Då fick han se hur en hebreisk man, en av hans egna landsmän, blev ihjälslagen av en egypter.
12 Mose tittade sig omkring, och då han inte såg någon slog han ihjäl egyptern och gömde honom i sanden.
13 När han gick ut nästa dag såg han två hebreer som slogs med varandra. Då sade han till angriparen: »Varför slår du din landsman?«
14 Mannen svarade: »Vem har satt dig till herre och domare över oss? Tänker du döda mig som du dödade egyptern?« Mose blev rädd och tänkte: »Då har det alltså blivit känt!«
15 När farao fick höra vad Mose hade gjort ville han få honom dödad. Men Mose flydde undan farao och slog sig ner i midjaniternas land. Där höll han till vid en brunn.
16 Prästen i Midjan hade sju döttrar. De kom och öste upp vatten och fyllde hoarna för att vattna fåren åt sin far.
17 Men några herdar kom och körde bort dem. Då ingrep Mose och hjälpte dem, och sedan vattnade han deras får.
18 När de kom hem till sin far Reguel frågade han: »Varför är ni hemma så tidigt?«
19 De svarade: »En egypter hjälpte oss mot herdarna; han öste till och med upp åt oss och vattnade fåren.« —
20 »Var är han nu?« frågade fadern. »Varför tog ni inte med honom? Säg till honom att han kommer och äter med oss!«
21 Och Mose beslöt sig för att stanna hos prästen. Han fick dennes dotter Sippora till hustru,
22 och hon födde en son. Mose gav honom namnet Gershom, »ty«, sade han, »jag är en främling i detta land«.
23 Åren gick och kungen av Egypten dog, och israeliterna suckade under sin träldom. De ropade i sin nöd, och deras klagan steg upp till Gud.
24 När Gud hörde deras jämmer tänkte han på sitt förbund med Abraham, Isak och Jakob
25 och tog sig an israeliterna och gav sig till känna för dem.