10 Du blåste på democh havet höljde dem,de sjönk som blyi väldiga vatten.
11 Vem är som dubland gudarna, Herre?Vem är som du,majestätisk och helig,värdig fruktan och lovsång,mäktig att göra under?
12 Du sträckte ut din hand,och jorden slukade dem.
13 Du ledde med trofast kärlekdet folk som du friköpt,förde det med makttill din heliga boning.
14 Folken hörde det och darrade.Ångest grep filisteerna,
15 Edoms furstar fylldes av skräck,de starka i Moab greps av fruktan,modet svek dem som bodde i Kanaan.
16 Fasa och skräck föll över dem,inför din mäktiga armstod de förstenade,medan ditt folk drog fram, Herre,det folk drog fram som du vunnit åt dig.