5 Herren sade: »Kom inte närmare! Ta av dig dina skor, du står på helig mark.«
6 Och han fortsatte: »Jag är din faders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud.« Då skylde Mose sitt ansikte. Han vågade inte se på Gud.
7 Herren sade: »Jag har sett hur mitt folk plågas i Egypten. Jag har hört deras klagorop över sina slavdrivare — ja, jag vet vad de får lida.
8 Därför har jag stigit ner för att befria dem från egypterna och föra dem från Egypten till ett land som är rikt och vidsträckt och som flödar av mjölk och honung, det land där det nu bor kanaaneer, hettiter, amoreer, perisseer, hiveer och jevuseer.
9 Nu har israeliternas klagorop nått mig, och jag har själv sett hur egypterna plågar och förtrycker dem.
10 Så gå nu: jag sänder dig till farao, och du skall föra mitt folk, israeliterna, ut ur Egypten.«
11 Mose invände: »Hur skulle en sådan som jag kunna gå till farao och föra israeliterna ut ur Egypten?«