26 »Det är omöjligt«, svarade Mose, »vårt offer till Herren, vår Gud, skulle väcka egypternas avsky. Om vi mitt för ögonen på dem förrättar ett offer som de finner avskyvärt kommer de säkert att stena oss.
27 Tre dagsmarscher ut i öknen vill vi gå för att offra åt Herren, vår Gud, så som han befaller oss.« —
28 »Jag skall låta er gå«, sade farao, »så att ni kan offra i öknen åt Herren, er gud, men gå inte för långt bort. Be för mig!«
29 Mose svarade: »Så snart jag har kommit ut härifrån skall jag be till Herren, och i morgon skall flugsvärmarna försvinna från dig och dina hovmän och ditt folk. Men lura oss inte en gång till, utan låt folket gå och offra åt Herren.«
30 Så lämnade Mose farao och bad till Herren.
31 Och Herren gjorde som Mose sade: han drev bort flugsvärmarna från farao och hans hovmän och hans folk, inte en enda fluga blev kvar.
32 Men farao förhärdade sig också den gången och släppte inte folket.