1 Kanaaneerna — kungen av Arad — som bodde i Negev fick höra att israeliterna närmade sig längs Atarimvägen. Då anföll de israeliterna och tog fångar.
2 Israel gav då detta löfte till Herren: »Om du ger detta folk i vårt våld skall vi viga deras städer åt förintelse.«
3 Herren hörde Israels bön och utlämnade kanaaneerna åt dem, och de vigde dem och deras städer åt förintelse. Platsen fick namnet Horma.
4 De bröt upp från berget Hor i riktning mot Sävhavet för att gå vägen runt Edom. Under vandringen blev folket otåligt
5 och klandrade både Gud och Mose: »Varför har ni fört oss ut ur Egypten för att dö i öknen? Här finns inget att äta och dricka. Vi är utleda på den usla maten.«
6 Då skickade Herren ormar mot folket, giftormar som bet israeliterna så att många av dem dog.
7 Folket kom till Mose och sade: »Vi syndade när vi klandrade Herren och dig. Be till Herren att han tar bort ormarna från oss.«Mose bad för folket,
8 och Herren sade till Mose: »Gör en orm och sätt upp den som ett fälttecken. Var och en som blir biten skall se på den, så får han leva.«
9 Och Mose gjorde en orm av koppar och satte upp den som ett fälttecken. Den som blev biten av en orm såg på kopparormen, och då fick han leva.
10 Israeliterna bröt upp och slog sedan läger vid Ovot.
11 När de brutit upp från Ovot slog de läger vid Ije Haavarim i öknen öster om Moab.
12 De bröt upp därifrån och slog läger i Sereddalen,
13 och efter att ha brutit upp därifrån slog de läger på andra sidan Arnon, i den öken som börjar på amoreiskt område. Arnon bildar nämligen gräns mot Moab, mellan Moab och amoreerna.
14 Som det står i Boken om Herrens krig:… Vahev i Sufa och bäckravinerna.Arnon
15 och bäckravinernas brant,som sträcker sig mot landet kring Ar,som lutar mot gränsen till Moab …
16 Därifrån gick de till Beer, den brunn om vilken Herren sade till Mose: »Samla folket, så skall jag ge dem vatten.«
17 Då sjöng Israel denna sång:Flöda, du brunn! Besjung den,
18 brunnen som furstar grävde,som de främsta i folket har öppnatmed spira och härskarstav.Från Beer gick de till Mattana,
19 från Mattana till Nachaliel, från Nachaliel till Bamot,
20 och från Bamot till den dal som ligger på Moabs område uppe på Pisga, som höjer sig över Jeshimon.
21 Israel skickade följande budskap till Sichon, amoreernas kung:
22 »Låt oss få tåga genom ditt land. Vi kommer inte att trampa in på åkrar och vingårdar eller dricka vatten ur brunnarna. Vi går på Kungsvägen tills vi har passerat ditt område.«
23 Men Sichon tillät inte att Israel tågade genom hans område. Han samlade allt sitt folk och drog ut i öknen för att möta israeliterna. När han kom till Jahas gick han till anfall mot dem,
24 men israeliterna slog honom och intog hans land från Arnon till Jabbok, fram till ammoniternas land, ty deras gräns var befäst.
25 Israeliterna intog alla städerna i landet, och de bosatte sig i alla amoreernas städer, i Heshbon och i alla dess lydstäder.
26 Heshbon var amoreerkungen Sichons huvudstad. Han hade fört krig mot den förre kungen i Moab och tagit ifrån honom allt land ända ner till Arnon.
27 Som skalderna sjunger:Kom, Heshbon skall byggas upp,Sichons stad skall befästas.
28 Eld slog ut från Heshbon,en flamma från Sichons borg.Den förbrände Ar i Moab,den slukade Bamot vid Arnon.
29 Ve dig, Moab!Förlorat är du, Kemoshs folk!Han lät sina söner bli slagna på flykt,sina döttrar föras i fångenskaptill amoreernas kung, till Sichon.
30 [---]
31 Israeliterna bodde nu i amoreernas land.
32 Mose sände spanare mot Jaser, och israeliterna intog dess lydstäder och drev bort de amoreiska invånarna.
33 Därefter slog de in på vägen mot Bashan. Og, kungen av Bashan, drog ut med allt sitt folk för att möta dem i strid vid Edrei.
34 Men Herren sade till Mose: »Var inte rädd för honom. Jag ger honom i ditt våld, med allt hans folk och hela hans land. Du skall göra med honom som du gjorde med amoreernas kung Sichon, som härskade i Heshbon.«
35 Och de dödade Og och hans söner och allt hans folk. Ingen av dem slapp undan. Sedan intog de hans land.