1 Rubeniterna och gaditerna hade gott om boskap, väldiga hjordar. När de såg att Jasers och Gileads områden lämpade sig för boskapsskötsel
2 gick de till Mose, prästen Elasar och menighetens hövdingar och sade:
3 »Atarot, Divon, Jaser, Nimra, Heshbon, Elale, Sivma, Nebo och Meon,
4 det land som Herren har underkuvat åt Israels menighet, lämpar sig för boskapsskötsel, och vi, dina tjänare, har ju boskap.
5 Om vi äger din välvilja, herre«, fortsatte de, »låt oss då få detta land som vår egendom. För oss inte över Jordan.«
6 Mose svarade gaditerna och rubeniterna: »Skulle ni stanna här, medan era bröder drar ut i krig!
7 Hur kan ni avskräcka israeliterna från att gå över floden in i det land som Herren har gett åt dem?
8 Just så gjorde era fäder när jag sände ut dem från Kadesh Barnea för att spana i landet.
9 De gav sig i väg till Druvdalen och spanade i landet, men de avskräckte israeliterna från att gå till det land som Herren hade gett åt dem.
10 Den gången flammade Herrens vrede upp, och han svor denna ed:
11 ’Ingen av de män som drog ut ur Egypten, från tjugo års ålder och uppåt, skall få se det land som jag med ed har lovat Abraham, Isak och Jakob, ty de har inte varit trogna mot mig,
12 ingen utom kenissén Kalev, Jefunnes son, och Josua, Nuns son — de har varit trogna mot Herren.’
13 Herrens vrede flammade mot Israel, och han lät dem irra omkring i öknen i fyrtio år, tills hela det släktled var borta som hade gjort det som var ont i Herrens ögon.
14 Och nu går ni i era fäders spår, ni syndares avkomma, och får Herrens vrede att brinna ännu en gång mot Israel.
15 Om ni avfaller från honom och han ännu en gång lämnar kvar Israel i öknen, drar ni undergång över hela detta folk.«
16 De gick fram till honom och sade: »Vi tänker bygga fållor här till våra hjordar och städer åt våra familjer,
17 men själva skall vi rusta oss och gå i spetsen för israeliterna, ordnade till strid, ända till dess att vi har fört dem dit där de skall bo. Våra familjer bor kvar i de befästa städerna, skyddade för landets befolkning,
18 och vi skall inte återvända hem förrän alla israeliter har fått sina jordlotter.
19 Vi skall inte ha någon lott bland dem där borta på andra sidan Jordan, när vi har tilldelats vår lott här på östra sidan av Jordan.«
20 Mose svarade dem: »Om ni verkligen gör som ni har sagt, om ni rustar er till krig inför Herren,
21 och om alla era krigare går över Jordan inför Herren och stannar tills han har fördrivit sina fiender,
22 och om ni inte återvänder hem förrän landet har lagts under Herren, då har ni ingen skuld till Herren eller till Israel, och detta land skall bli er egendom inför Herren.
23 Men om ni inte gör så, syndar ni mot Herren, och då skall ni veta att synden drabbar er.
24 Bygg städer åt era familjer och fållor åt era får, och gör också i övrigt som ni har sagt.«
25 Gaditerna och rubeniterna svarade Mose: »Herre, dina tjänare skall göra som du har befallt.
26 Våra barn och våra kvinnor, vår boskap och alla våra lastdjur stannar kvar i Gileads städer,
27 men vi, dina tjänare, alla som är rustade till strid inför Herren, skall gå över Jordan för att delta i kriget, så som du har sagt, herre.«
28 Mose gav nu befallningar om dem till prästen Elasar, till Josua, Nuns son, och till de israelitiska stammarnas familjeöverhuvuden.
29 Han sade: »Om alla gaditer och rubeniter som är rustade till krig inför Herren går över Jordan tillsammans med er, och om ni lägger under er landet, då skall ni ge dem Gilead som deras egendom.
30 Men om de inte rustar sig och inte går över tillsammans med er skall de få sin egendom bland er andra i Kanaan.«
31 Till detta svarade gaditerna och rubeniterna: »Vad Herren har befallt dina tjänare, det skall vi också göra.
32 Vi skall rusta oss inför Herren och gå över till Kanaan. Då får vi våra lotter, vår egendom, på denna sidan Jordan.«
33 Mose gav nu amoreerkungen Sichons rike och Bashans kung Ogs rike till gaditerna, rubeniterna och ena hälften av Josefs sons Manasses stam, detta land med dess städer och städernas kringliggande områden.
34 Gaditerna byggde upp Divon, Atarot, Aroer,
35 Atrot Shofan, Jaser, Jogbeha,
36 Bet Nimra och Bet Haran, så att de fick befästa städer och fållor åt fåren.
37 Rubeniterna byggde upp Heshbon, Elale och Kirjatajim
38 samt Nebo och Baal Meon — som borde skrivas på annat sätt — och Sivma. Städerna som de hade byggt upp fick behålla sina gamla namn.
39 Ättlingarna till Makir, Manasses son, tågade mot Gilead, som de erövrade. De amoreiska invånarna drevs undan.
40 Mose gav området åt Manasses ättlingar makiriterna, och de bosatte sig där.
41 Manasses ättlingar jairiterna tågade mot Hams tältbyar, som de erövrade och kallade för Jairs byar.
42 Novach tågade mot Kenat med kringliggande byar, som han erövrade. Han gav platsen sitt eget namn, Novach.