1 Nu trädde Selofchads döttrar fram. Selofchad var son till Hefer, son till Gilead, son till Makir, son till Manasse; han hörde till Manasses, Josefs sons, släkter. Döttrarna hette Machla, Noa, Hogla, Milka och Tirsa.
2 De ställde sig inför Mose och prästen Elasar, inför hövdingarna och hela menigheten vid ingången till uppenbarelsetältet och sade:
3 »Vår far dog i öknen, men han var inte med i den menighet som gaddade sig samman mot Herren, Korachs menighet, utan dog på grund av sin egen synd. Han hade inga söner.
4 Måste vår fars namn utplånas ur hans släkt, därför att han inte hade någon son? Låt oss få mark att äga liksom vår fars manliga släktingar.«
5 Mose lade fram deras sak inför Herren,
6 och Herren talade till Mose:
7 Selofchads döttrar har rätt. Du skall låta dem ärva mark liksom deras manliga släktingar; låt arvet efter deras far tillfalla dem.
8 Sedan skall du tala till israeliterna: Om en man dör utan att efterlämna någon son, skall ni låta hans arv tillfalla hans dotter.
9 Om han inte hade någon dotter, skall ni ge hans arv åt hans bröder.
10 Hade han inga bröder, skall ni ge hans arv åt hans fars bröder.
11 Hade hans far inga bröder, skall ni ge hans arv åt den närmaste anförvanten i hans släkt; denne skall ärva. Detta skall vara gällande lag för israeliterna — så har Herren befallt Mose.
12 Herren sade till Mose: »Gå upp i Avarimbergen här och se ut över det land som jag har gett åt israeliterna.
13 När du har sett det skall också du förenas med dina fäder, liksom din bror Aron,
14 ty när menigheten gjorde uppror i Sinöknen höll ni mig inte helig inför israeliterna utan trotsade min befallning om vattnet« (dvs. Merivavattnet i Kadesh i Sinöknen).
15 Då sade Mose till Herren:
16 »Må Herren, den Gud som ger alla människor liv och ande, utse en ledare för menigheten,
17 en som kan leda deras fälttåg, föra dem ut i strid och tillbaka igen, så att inte Herrens menighet blir som får utan herde.«
18 Herren svarade: »Hämta Josua, Nuns son, han är en man med ande. Lägg din hand på honom,
19 ställ honom inför prästen Elasar och hela menigheten och ge honom hans uppdrag i deras åsyn.
20 Låt honom få del av din egen myndighet, så att hela den israelitiska menigheten lyder honom.
21 Men han skall vända sig till prästen Elasar, som för hans räkning skall söka vägledning inför Herren med hjälp av orakel. På hans ord skall de dra ut, och på hans ord skall de vända tillbaka, Josua liksom de andra israeliterna, hela menigheten.«
22 Mose gjorde som Herren hade befallt honom. Han hämtade Josua, ställde honom inför prästen Elasar och hela menigheten,
23 lade sina händer på honom och gav honom hans uppdrag, så som Herren hade sagt genom Mose.