1 Herren talade till Mose på Moabs hedar, vid Jordan, mitt emot Jeriko:
2 Befall israeliterna att av den egendom som de har tilldelats avskilja städer åt leviterna att bo i. Ni skall också ge leviterna betesmark kring städerna.
3 De skall bo i städerna och använda betesmarkerna för den boskap de äger, för alla sina djur.
4 Betesmarkerna som ni ger åt leviterna skall åt alla håll sträcka sig 1 000 alnar utåt från stadsmuren.
5 Utanför staden skall ni mäta upp östsidan av betesmarken till 2 000 alnar, sydsidan till 2 000, västsidan till 2 000 och nordsidan till 2 000, med staden i mitten. Detta är betesmarkerna som leviterna skall få kring sina städer.
6 De städer som ni skall avskilja åt leviterna innefattar de sex asylstäderna, till vilka ni skall låta dråpare få ta sin tillflykt. Förutom dessa skall ni ge dem ytterligare 42 städer.
7 Sammanlagt blir det alltså 48 städer med tillhörande betesmarker som ni skall ge åt leviterna.
8 När ni tar dessa städer från israeliternas egendom skall ni ta mycket från dem som har mycket och litet från dem som har litet. Varje stam skall ge av sina städer åt leviterna i förhållande till det område som stammen har fått som sin egendom.
9 Herren talade till Mose:
10 Säg till israeliterna: När ni går över Jordan och kommer in i Kanaan
11 skall ni välja ut städer som skall vara era asylstäder. Dit skall en dråpare kunna fly om han har dödat en människa utan uppsåt.
12 Städerna skall tjäna som tillflyktsorter undan blodshämnaren, så att dråparen inte blir dödad innan han ställs inför menighetens domstol.
13 Av de städer ni avskiljer är det sex som skall vara era asylstäder.
14 Tre städer skall ni avskilja öster om Jordan och tre städer i Kanaan. De skall vara asylstäder.
15 Både israeliterna och invandrare eller tillfälligt bosatta bland folket skall ha dessa sex städer till asylplatser. Dit skall var och en som har dödat en människa utan uppsåt kunna fly.
16 Men om någon slår en annan med ett järnföremål, så att döden följer, då är han en mördare, och en mördare skall straffas med döden.
17 Och om han slår den andre med en sten som går att döda med, och döden följer, då är han en mördare, och en mördare skall straffas med döden.
18 Likaså om han slår den andre med ett träredskap som går att döda med, och döden följer, då är han en mördare, och en mördare skall straffas med döden.
19 Det är blodshämnaren som skall döda mördaren. När han stöter på mördaren skall han döda honom.
20 Och om någon knuffar omkull en annan i ond avsikt eller kastar något på honom med ond vilja, så att döden följer,
21 eller slår till honom i fientlig avsikt, så att döden följer, då skall han straffas med döden: han är en mördare. Blodshämnaren skall döda mördaren när han stöter på honom.
22 Men om någon råkar knuffa omkull en annan utan fientlig avsikt, eller om han utan ond vilja kastar något föremål på den andre,
23 eller om han utan att se sig för träffar den andre med en sten som går att döda med, och döden följer, och detta fast han inte var den andres fiende eller ville honom något ont,
24 då skall menigheten döma mellan gärningsmannen och blodshämnaren enligt här givna föreskrifter.
25 Menigheten skall rädda dråparen undan blodshämnaren och föra honom tillbaka till den asylstad dit han flytt. Där skall han bo tills översteprästen avlider, han som är smord med helig olja.
26 Om dråparen lämnar området kring den asylstad dit han flytt,
27 och blodshämnaren träffar på honom utanför asylstadens område, då kan blodshämnaren döda dråparen utan att dra blodskuld över sig.
28 Dråparen måste stanna i sin asylstad tills översteprästen avlider. Först efter översteprästens död får han återvända till sin egen jord.
29 Detta skall vara gällande lag för er genom alla släktled, var ni än bor.
30 Om någon dräper en annan människa, får dråparen dödas bara på vittnens uppgifter. Ett enda vittnesmål räcker inte för en dödsdom.
31 Ni får inte ta emot lösen för en mördares liv. Förtjänar hans brott döden, skall han straffas med döden.
32 Inte heller får ni ta emot lösen för en som har tagit sin tillflykt till en asylstad, så att han åter kunde bo ute i landet, innan prästen har avlidit.
33 Ni får inte vanhelga det land ni bor i. Blod vanhelgar landet, och landet kan inte få någon försoning för det blod som utgjutits där utom genom blodet från den som utgöt det.
34 Ni får inte orena landet där ni bor, det land där jag har min boning. Jag, Herren, har min boning bland israeliterna.