1 Kanaaneerna — kungen av Arad — som bodde i Negev fick höra att israeliterna närmade sig längs Atarimvägen. Då anföll de israeliterna och tog fångar.
2 Israel gav då detta löfte till Herren: »Om du ger detta folk i vårt våld skall vi viga deras städer åt förintelse.«
3 Herren hörde Israels bön och utlämnade kanaaneerna åt dem, och de vigde dem och deras städer åt förintelse. Platsen fick namnet Horma.
4 De bröt upp från berget Hor i riktning mot Sävhavet för att gå vägen runt Edom. Under vandringen blev folket otåligt
5 och klandrade både Gud och Mose: »Varför har ni fört oss ut ur Egypten för att dö i öknen? Här finns inget att äta och dricka. Vi är utleda på den usla maten.«
6 Då skickade Herren ormar mot folket, giftormar som bet israeliterna så att många av dem dog.
7 Folket kom till Mose och sade: »Vi syndade när vi klandrade Herren och dig. Be till Herren att han tar bort ormarna från oss.«Mose bad för folket,