1 Bileam förstod att det var Herrens vilja att Israel skulle välsignas. Han gick inte undan för att söka tecken som de andra gångerna, i stället vände han sig ut mot öknen.
2 När han lyfte blicken såg han israeliterna lägrade stam vid stam. Då kom Guds ande över honom,
3 och han sjöng sin siarsång:Så talar Bileam, Beors son,så talar mannen med det skarpa ögat,
4 så talar han som hör Guds ord,som äger kunskap om den Högsteoch skådar den Väldige i syner —han segnar ner, hans ögon öppnas:
5 Sköna är dina tält, Jakob,dina boningar, Israel!
6 De sträcker sig vida, som gröna dalar,de liknar trädgårdar vid en flod,aloeträd som Herren planterat,cedrar som växer vid vatten.