1 Samuel tog nu en flaska med olja och hällde den över Sauls huvud. Han kysste honom och sade: »Herren smörjer dig till furste över sitt folk Israel. Du skall styra Herrens folk och rädda det från alla fiender som omger det. Och detta är tecknet på att det är Herren som har smort dig till furste över sitt eget folk:
2 När du har skilts från mig i dag kommer du att träffa på två män vid Rakels grav, i Selsach på Benjamins område. De talar om för dig att åsnorna som du har letat efter har kommit till rätta och att din far inte längre bekymrar sig för dem. Nu oroar han sig bara för er och undrar vad han kan göra.
3 Du fortsätter, men när du kommer fram till terebinten i Tabor möter du tre män som är på väg upp till Gud i Betel. Den ene har med sig tre killingar, den andre tre brödkakor och den tredje en lägel vin.
4 De hälsar och ger dig två offerbröd, som du skall ta emot.
5 Därnäst kommer du till Givat Haelohim, där filisteernas fogde bor. När du går in i staden stöter du på en skara profeter på väg ner från offerplatsen, med harpa och tamburin, flöjt och lyra i spetsen. De är gripna av profetisk extas.
6 Då skall Herrens ande falla över dig, du skall råka i extas liksom de och bli en annan människa.
7 När du ser alla dessa tecken inträffa, gör då vad stunden inger dig, ty Gud är med dig.
8 Sedan skall du före mig gå ner till Gilgal, så kommer jag till dig där och offrar brännoffer och gemenskapsoffer. Vänta i sju dagar, tills jag kommer och säger vad du skall göra.«
9 När Saul vände sig om för att lämna Samuel förvandlade Gud hans hjärta och sinne, och alla tecken inträffade redan samma dag.
10 I Giva kom en skara profeter emot honom, Guds ande föll över Saul, och han greps av extas liksom de.
11 Då de som kände Saul sedan länge såg att han betedde sig som en profet bland profeter, sade de till varandra: »Vad har tagit åt Kishs son? Hör Saul också till profeterna?«
12 Och en man från trakten sade: »Vem är då deras fader?« På det viset uppkom talesättet: »Hör Saul också till profeterna?«
13 När den profetiska extasen var över återvände Saul hem.
14 Hans farbror frågade var han och tjänaren hade varit. »Vi har varit ute och letat efter åsnorna«, svarade Saul, »men när vi inte såg till dem någonstans gick vi till Samuel.« —
15 »Vad sade han?« frågade farbrodern.
16 »Han talade om för oss att åsnorna hade kommit till rätta«, svarade Saul. Men vad Samuel hade sagt om kungavärdigheten, det berättade Saul inte för sin farbror.
17 Samuel kallade samman israeliterna inför Herren i Mispa,
18 och där talade han till dem: »Så säger Herren, Israels Gud: Det var jag som förde Israel ut ur Egypten och räddade er undan egypterna och alla de välden som förtryckte er.
19 Men nu har ni förkastat denne er Gud, som har hjälpt er i alla olyckor och trångmål, och i stället begärt att få en kung till herre över er. Träd nu fram inför Herren, stam för stam och släkt för släkt.«
20 Samuel lät alla Israels stammar stiga fram, och lotten föll på Benjamins stam.
21 När han sedan lät Benjamins stam stiga fram, släkt för släkt, föll lotten på Matris släkt. Då fick Matris släkt stiga fram, man för man, och lotten föll på Saul, Kishs son. De sökte efter honom, och när de inte kunde finna honom
22 vände de sig på nytt till Herren och frågade om Saul verkligen hade kommit. Och Herren svarade: »Han har gömt sig borta i lägret.«
23 Då sprang de dit och hämtade honom, och där han nu stod bland folket var han huvudet högre än alla andra.
24 Samuel sade: »Här ser ni den som Herren har utvalt. Hans like finns inte i hela folket.« Då jublade alla och ropade: »Leve konungen!«
25 Samuel tillkännagav de kungliga rättigheterna för folket och upptecknade dem i en bokrulle som han lade i förvar inför Herren. Därefter lät han alla gå hem var och en till sitt.
26 Också Saul vände hem till Giva, följd av en skara krigare som Gud hade kallat.
27 Men några ondsinta män visade sitt förakt för Saul. »Skulle den där kunna rädda oss?« frågade de, och några hyllningsgåvor gav de honom inte.