1 Så bad Hanna:»Mitt hjärta jublar över Herren,jag kan bära huvudet högt.Jag kan skratta åt mina fienderi glädje över att du räddat mig.
2 Ingen är helig som Herren,det finns ingen utom du,ingen klippa är fast som vår Gud.
3 Sluta upp med ert stolta skryt,spara de fräcka orden,ty Herren är en Gud som vet allt,han väger varje gärning.
4 Hjältarnas båge är bruten,men de svaga rustas med ny kraft.
5 De som var mätta måste slava för brödet,de som hungrade vilar från mödan.Sju söner får den ofruktsamma,medan den barnrika vissnar bort.
6 Herren dödar och ger liv,leder ner i dödsriket och räddar därifrån.
7 Herren gör fattig och han gör rik,han förnedrar och han upphöjer.
8 Den hjälplöse reser han ur gruset,den fattige lyfter han ur dyn.Han ger dem rum bland furstaroch låter dem trona på hedersplats.Ty jordens fästen tillhör Herren,på dem har han lagt jordens rund.
9 Herren skyddar sina trognas steg,men de onda går under i mörkret,av egen kraft lyckas ingen.
10 Herrens fiender krossasnär den Högste dundrar i himlen.Herren dömer jordens alla länder,åt sin konung ger han styrka,lyfter högt sin smordes spira.«
11 Elkana återvände hem till Rama, medan pojken stannade kvar och tjänade Herren under prästen Eli.
12 Men Elis söner var ondsinta människor och frågade inte efter Herren.
13 Så här brukade prästerna gå till väga mot folket: när någon bar fram ett slaktoffer och höll på att koka köttet, kom en prästtjänare med sin treuddiga gaffel
14 och körde ner den i kitteln, pannan, grytan eller krukan; allt som fastnade på gaffeln tog prästen som sin del. Så gjorde de mot alla israeliter som kom till Shilo.
15 Ibland hann man inte ens bränna fettet förrän prästtjänaren kom och sade till den som offrade: »Lämna kött att steka åt prästen, han vill inte ha det kokt utan rått.«
16 När då den andre invände: »Först måste fettet brännas, sedan får du ta så mycket du vill«, svarade prästtjänaren att han ville ha köttet genast, annars skulle han ta det med våld.
17 De unga männen syndade svårt inför Herren själv, när de på detta sätt vanhedrade hans offergåvor.
18 Men Samuel gjorde sin tjänst hos Herren, redan som gosse bar han en efod av linne.
19 Varje år sydde hans mor en liten mantel åt honom och tog den med sig, när hon och hennes man kom för det årliga offret.
20 Då välsignade Eli Elkana och hans hustru och sade: »Må Herren ge dig barn med denna kvinna i stället för den son som hon har lämnat åt Herren.«Sedan gick de hem igen.
21 Och Herren glömde inte Hanna: hon födde ytterligare tre söner och två döttrar. Men gossen Samuel växte upp hos Herren.
22 Eli var nu mycket gammal. När han hörde hur hans söner behandlade israeliterna och hur de låg med kvinnorna som gjorde tjänst vid ingången till uppenbarelsetältet,
23 sade han till dem: »Varför gör ni så? Överallt får jag höra om era ogärningar.
24 Mina söner, nu är det nog! Ni har dåligt rykte bland Herrens folk.
25 Om en människa syndar mot en annan, kan Gud medla. Men om någon syndar mot Herren, vem kan då medla?« De lyssnade dock inte på sin far, ty Herren ville deras död.
26 Men gossen Samuel växte upp och vann både Guds och människors gunst.
27 Det kom en gudsman till Eli och sade: »Så säger Herren: För din släkt uppenbarade jag mig redan när de levde i Egypten som slavar hos farao,
28 och bland Israels alla stammar utvalde jag din släkt till att vara mina präster, stiga upp till mitt altare, tända offereld och bära fram efoden inför mig. Och åt din släkt gav jag alla israeliternas eldoffer.
29 Varför missunnar du mig då de offer och de gåvor som tillkommer mig, och varför ärar du dina söner mer än mig? Varför göder ni er med de bästa bitarna av allt som mitt folk Israel offrar?
30 Därför säger Herren, Israels Gud: Jag har en gång lovat din och din fars släkt att alltid få göra tjänst inför mig, men nu förklarar jag att det ingalunda skall bli så. Jag skall ära dem som ärar mig, men de som föraktar mig skall bli förnedrade.
31 Det skall komma en dag då jag bryter din och din släkts livskraft, så att ingen i ditt hus når hög ålder.
32 Du skall se med avund på var och en som får vara till gagn för Israel, och aldrig skall någon bli gammal i din släkt.
33 Jag skall inte rycka bort alla de dina från tjänsten vid mitt altare, så att din blick slocknar och ditt livsmod vissnar. Men alla dina efterkommande skall dö i sina bästa år.
34 Det öde som drabbar dina söner Hofni och Pinechas skall bli tecknet för dig: på en och samma dag skall båda dö.
35 Jag skall utse en trogen präst, en som handlar efter min håg och vilja, och hans släkt skall i obruten följd tjäna som präster inför kungen, min smorde.
36 Alla som är kvar av din släkt skall då komma till honom och tigga om en slant och en brödkaka och be att få hjälpa till bland prästerna för att få något att äta.«