1 Efter samtalet mellan David och Saul blev Jonatan innerligt fäst vid David; han älskade honom lika högt som sitt eget liv.
2 Från den dagen tog Saul David till sig och lät honom inte återvända hem.
3 Jonatan slöt ett förbund med David; han älskade honom lika högt som sitt eget liv.
4 Han tog av sig manteln han bar och gav den åt David, liksom sina övriga kläder och till och med svärdet, bågen och bältet.
5 Och David lyckades så väl med alla uppdrag han fick att kungen gjorde honom till befälhavare. Både folket och Sauls närmaste män tyckte att det var ett bra beslut.
6 Då hären kom tillbaka efter att David hade dödat filistén gick kvinnorna i Israels alla städer ut för att titta, och danserskor mötte kung Saul med glädjerop och tamburiner och tresträngade lyror.
7 De jublande kvinnorna sjöng:Saul har slagit tusen,David tio tusen.
8 Saul tog mycket illa upp, och i sin förbittring sade han: »Åt David ger de tio tusen och åt mig tusen. Nu fattas honom bara kungamakten.«
9 Från och med nu hade Saul ögonen på David.
10 Följande dag överfölls Saul av en ond ande från Gud och bar sig åt som en besatt inne i sitt hus. David spelade lyra, som han brukade göra varje dag. Saul hade ett spjut i handen
11 och höjde det. »Jag skall nagla fast David vid väggen«, tänkte han, men David vek undan två gånger.
12 Då blev Saul rädd för honom, eftersom Herren var med David men hade vänt sig från honom själv.
13 Han ville inte längre ha David i sin närhet utan gav honom befälet över tusen man. David ledde sina män i strid
14 och lyckades väl i alla sina företag, ty Herren var med honom.
15 Saul såg hans stora framgångar och blev skrämd,
16 men alla i Israel och Juda älskade David, som ledde dem i striden.
17 Saul sade till David: »Min äldsta dotter Merav, henne ger jag dig till hustru, om du visar dig tapper i min tjänst och utkämpar Herrens krig.« Saul tänkte nämligen att filisteerna skulle döda David, så att han slapp göra det själv.
18 David svarade: »Hur skulle en man som jag, med min härstamning, kunna bli kungens måg?«
19 När nu tiden var inne för David att få Sauls dotter Merav till hustru, blev hon i stället bortgift med Adriel från Mechola.
20 Men Sauls dotter Mikal blev kär i David, och då man berättade det för Saul tyckte han att det var bra.
21 Han tänkte: »Jag ger honom Mikal: hon skall bli ett lockbete som gör honom till ett lätt byte för filisteerna.« Därför erbjöd han nu för andra gången David att bli hans måg.
22 Han befallde sina närmaste män att i förtroende säga till David: »Du står högt i gunst hos kungen, och vi tycker alla om dig. Du skall bli hans måg!«
23 När Sauls män anförtrodde David detta svarade han: »Tror ni det är så lätt att bli kungens måg? Jag är ju en fattig och obetydlig man.«
24 De berättade för Saul vad David hade sagt,
25 och Saul sade: »Hälsa David att den enda brudgåva kungen begär är förhudarna från 100 filisteer som en hämnd på sina fiender.« Saul räknade med att filisteerna skulle döda David.
26 Sauls män framförde hälsningen till David. Han tyckte att det var bra att få bli kungens måg på sådana villkor. Innan tiden var gången
27 drog han ut med sina män. Han slog ihjäl 200 filisteer och tog med sig deras förhudar och lämnade dem allesammans åt kungen för att få bli hans måg. Då gav Saul honom sin dotter Mikal till hustru.
28 Nu insåg Saul att David hade Herren på sin sida och att hela Israel älskade honom.
29 Kungens fruktan för honom växte alltmer, och för all framtid blev han Davids fiende.
30 Filisteernas befälhavare gjorde nya anfall, men varje gång de drog i strid var David mer framgångsrik än någon annan av Sauls män, och hans namn blev vida berömt.